Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om de klassiska studierna i Sverige under
de tvenne senaste årtiondena.
»Vår öfvertygelse är att den klassiska literaturen har en egen
sjelfständig grund och att den på densamma skall blomstra, ju
mer den blir ändamål, som den förtjenar att vara, ej blott medel.»
Geijer.
I våra riksdagsförhandlingar, vid offentliga möten och i tidningspressen
har man mer än en gång fått höra att studiet af de klassiska språken spelat
ut sin roll i vårt land, och att dessa språk så mycket som möjligt böra för-
svinna ur all undervisning. Ofta har man dervid medgifvit deras höga värde
och betydelse i och för sig. Det har gått dem som skalderna i Platons ideal-
stat: man har erkänt dem, men visat dem öfver gränsen.
Och dock är det så långt ifrån att den klassiska filologien (d. v. s. veten-.
skapen om romarnes och grekernes andliga utveckling i alla dess riktningar),
kommit till någon högre grad af mognad i vårt land, att det snarare kan sägas,
att man först på allra senaste tiden hos oss fått en något så när riktig insigt
i dess väsen. Mycket återstår dock ännu att uträtta, innan våra landsmän
kunna inträda som verksamme hjelpare i det storartade bygnadsarbete, som med
öfverraskande framgång just nu pågår inom denna vetenskap både i Tyskland,
Frankrike och i vissa fall äfven i Italien och England’. Hela den svenska
undervisningens sträfvan har med några få, och dessa ej alltför lysande undan-
tag ända till midten af detta århundrade varit densamma — som kunde hafva
sitt berättigande under den första glädjen öfver återupptäckten af antikens lite-
rära och konstnärliga skatter — den att efterbilda, så godt man kunde, de
härliga mönstren, utan att göra dem till föremål för kritik och sakstudium.
Dertill kom, som vi nedanföre skola utveckla, att latinet (grekiskan har ända
till senare tider jemförelsevis obetydligt drifvits i Sverige) på Gustaf den andre
Adolfs tid, då studierna egentligen kallades till lif inom våra landamären, var
det politiska och diplomatiska språket, i hvilket man framför allt måste förvärf
va sig praktisk färdighet. Så har det i allmänhet förblifvit och äfven de män,
som ännu ej öfverskridit sitt fjerde årtionde, torde hafva i friskt minne, huru
både skolans och universitetets undervisning oftast gick ut på dana lärjungarne till
! Lexikografi i det förra, romersk topografi i det senare landet.
Framtiden, 1877. 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
