Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454 - FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. NIONDE OCH TIONDE HÄFT.
må nu hafva varit så talrika som helst, kunnat inom landet sprida det all-
männa intresse för studier, som skulle gjort jordmånen lämplig för mottagande af
humanismens utsäde, och dessa besök aftogo dessutom just vid den tid, då den
nya lifsåskådningen och bildningen kom till makt vid de tyska högskolor, som
företrädesvis varit besökta af svenskar. Det hade för de klassiska och måhända
äfven andra studier i vårt fosterland säkerligen varit förmånligare, om Upsala
universitet, så länge dess enda, hade upprättats senare, då renässansens verk-
ningar hunnit sprida sig vidare omkring och lugnare tider bättre kunnat hägna
lärda idrotter. Reformationen, så stor och välsignelserik den än annars var,
främjade ej heller dessa studiers sak, då den gjorde slut på beröringen med
Italien och vände sinnena uteslutande till de religiösa frågorna. Ej heller kunde
den ensidiga teologiska prägel, som anledningen till och sättet för högskolans
återupprättande år 1593 till en början påtryckte henne och som — för att
begagna ett uttryck af den lärde och lycklige tecknaren af hennes historia —
gjorde henne »i första rummet till en prestbildningsanstalt», väl förlikas med
ett ifrigare filologiskt studium. Föröfrigt höll ju universitetet ännu i mångt
och mycket fast vid öfverlefvorna från medeltiden. Ännu Johan Skytte kunde
ifra mot skolastiken, en åsigt, som är oförenlig med all riktig uppfattning af
filologien, och ännu Johannes Rudbeckius och Johannes Lenzeus bekänna sig till
densamma. Under Sveriges stormaktstid, med det behof dess konungar, sär-
skildt Gustaf Adolf, »planteraren med svärdet, såningsmannen från den.fram-
ilande stridsvagnen», hade af alla dess bäste män, de tappre för krigets, de
lärde för statsmannens värf, måste man framför allt se på undervisningens
praktiskhet, föga på dess vetenskaplighet. Lika litet plats som grekiskan hade
i den allmänna samlefnaden, lika litet rum intager den i den tidens skolord-
ningar. Detta språk förekommer ej alls i den af 1571 och i den af år 1649,
sedan gymnasierna tillkommit som mellanlänk mellan skola och universitet, ta-
ges brorslotten af den för detta ämne anslagna lärotiden i anspråk af Lucas evan-
gelium, Apostlagerningarna och Paulus bref till Titus och det till församlin-
lingen i Efesus. I Upsala kom det visserligen till heders genom Henricus
Ausius och hans lärjungar, men gaf hvarken då eller sedan anledning till veten-
skapliga arbeten, som ens på långt håll kunde mäta sig med främmande län-
ders. Hvad angår latinet, den tidens diplomatiska tungomål, behandlades det
som ett lefvande språk: det kunde derför ej blifva frågan om en vetenskap
om det och om dem, som talat det, utan det gälde endast att bibringa den
största möjliga färdighet i detsamma. »Man ihågkommer, att här är fråga om
en tid, då det hette i Axel Oxenstjernas kansli: hvem som tilltalar Sverige på
latin, skall få svar på latin, men alla andra språk besvarar Sverige med sven-
ska.» Det var först genom skolordningen af 1807 som någon väsentlig för-
ändring skedde härutinnan. Äfven vid universiteten förblef den praktiska rikt-
ningen den förherskande. Att tala och skrifva latin, såsom till exempel Lager-
löf och Upmark-Rosenadler gjorde det, ansågs som höjden af all vetenskaplig
äro; vetenskapsmän såsom Laurentius Norrman hörde till undantagen. Jag vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
