Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINA. 485
yttrade likaledes sin förvåning öfver att man i Europa kunde tro, att de dyr-
kade ett väsen utan lif, sådant som den synliga himmelen. »Huru», sade de,
»skulle vi tro, att hvarje familj har ett hufvud, hvarje stad en ståthållare,
hvarje proving en vice-konung, hela riket en oinskränkt herre, och ändock ett
ögonblick tvifla på, att det fins en första intelligens, ett högsta väsen, en oin-
skränkt herskare öfver verldsaltet, som styr med vishet och rättfärdighet?
Lära våra gamla skrifter annat, hafva våra äldste vise lärt annat’?» Detta
uttalades år 1700, och ännu 1845 påstår Gutzlaff i sin kinesiska historia, att
kinesen menar med Tien den materiela himmelen och skrattar åt idén om ett
högsta väsen! Detta kalla vesterländingar mala fides.
Staten aflönar icke presterskap, men söker genom edikter motverka vidskepelse
och afguderi samt uppträder både i strafflagen och i det Heliga Ediktet såsom be-
ekyddare af den rena läran om det Högsta väsendet gent emot Buddhas och Tao-
Tses afguderi och bedrägliga funder, hvilket visar ett ganska lifligt om ock mera
humant nit. Buddbaläran, till hvilken vi strax återkomma, är oss väl bekant, icke
så kanske Lao-Tse’s eller Lao-Kiun’s. Denne filosof lefde omkring hundra år före
Kong-Fu-Tse och skall på sina vandringar ha kommit långt vester ut. Liksom
pythagoreerna och platonikerna antager han såsom första orsak förnuftet. »Före
Kaos, som föregick himlens och jordens skapare, gafs det ett enda väsen,
omätligt och tigande, orörligt och likväl oupphörligt i verksamhet: det är
verldsaltets moder. Jag är okunnig om dess namn, men jag betecknar det
med ordet förnuft. Menniskan har sin förebild i jorden, jorden sin i himlen,
himlen sin i förnuftet, förnuftet sin uti sig sjelf.» Lao-Tse’s åsigter innehål-
las i Tao-Te-King, »Vägen till dygd.» Eduard von Hartmann inleder sin anmä-
lan af den tyska öfversättningen, 1870, på följande emfatiska sätt:
»En uråldrig helgedom från den bortersta orienten öppnar sina portar och
tillropar den häpnande vesterländingen: träd in, äfven här finnas gudar!
Icke en vredgad, nidsk, blodtörstig Guds helgedom, icke vanhelgad af en pre-
sterlig herskarlystnad, som vill öka sitt kast-välde på folkets bekostnad, nej,
en den Evige, namnlöse Gudens helgedom, som alla känna och dock ingen för-
mår nämna, en stilla församlings fridlysta tillflyktsort, ett tempel af skönaste
och renaste humanitet, blott så mycket anlupen af orientens kontemplativa
quietism, för att man der skall finna den lugna hamn, till hvilken den af li-
delsernas stormar och dagens små intressen "maktlösa menniskan kan taga sin
tillflykt. Bekant är det lugnande inflytande, som Goethe erfor af Spinozas
pEtikp»; äfven här hafva vi ett verk, som kallar sig etik, och dock, liksom
Spinozas, i sin första del är metafysik; äfven här en sträng panteism af det
ena, absoluta (Tao); men hvilken skilnad med all likhet! Då Spinoza är ett
stelt, hårdt mejsladt Medusahufvud, som blickar förstenande på oss, så före-
faller Lao-Tse som en gammal freskobild med halft urblekta konturer, men en
1 J, G. Kröger. Abriss einer vergleichenden Darstellung der Indisch — Persisch —
und Chinesischen Religionssystemen. Eisleben 1842.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
