Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINA. 487
dermera skilde han sig från samhället och begaf sig i ödemarken, der han blef
utsatt för frestare; när han sedan i Benares uppträdde som profet, kallade han
sig Sakya-Muni. Der nedslog han i en disputation öfverstepresten ; han upp-
sätter derefter sina moraliska grundläror och de tio budorden: 1:o) icke döda;
2:o) icke stjäla; 3:o) vara kysk; 4:o) icke bära falskt vitnesbörd; 5:o) icke
ljuga; 6:o) icke svärja; 7:o) undvika alla orena ord; 8:o) vara oegennyttig;
9:o) icke utkräfva hämd; 10:o) icke vara vidskeplig. Han afled vid åttio års
ålder, sedan han tagit afsked af sina lärjungar och profeterat om en annan
Buddha, som skulle uppträda 5,000 år senare. Buddhaismen är genomträngd
af en anda af saktmod, jemlikhet och broderlighet: »min lag är en nådens lag
för allav, yttrade dess stiftare.
När nu katolikerna satte sina läror i omlopp och förkunnade evangeliet,
om att verldens frälsare var kommen, så var detta ingen nyhet för kineserna,
och derför uppstodo många svårigheter. Dessa ökades derigenom, att buddhai-
sterna begagnade både messor, fastor, klockor, palmer, vigvatten, radband, rö-
kelse — ja t. o. m. bilder, med brinnande ljus framför, alldeles som de
kristne bruka. Men man misstrodde vesterländingarne; man kunde icke förstå att
de rest från fjerran land endast för att predika om en ny Buddha; här måste
ligga några politiska eller andra intressen bakom. Sådana funnos i början ej,
förr än jesuiter och dominikaner på 1700-talet kommo i stridigheter och drogo
in påfven i saken, hvilken hotade kejsaren med bann och förklarade Kina för
vasallstat. Då blef förbittringen stor och de kristne blefvo förvisade. Derför
heter det också om de kristne i ofvannämda maximer: »pvestra oceanens sekt,
som dyrkar himlaherren, hör också till de skadliga; men efter som desse män
kunna matematik, begagnar styrelsen dem; detta bören I väl betänka.» Kine-
serna hafva aldrig varit religiösa fanatici. De resonnera gerna om kristendo-
men, erkänna dess vackra läror; hafva aldrig förföljt de kristne för deras
tros skull, men mången gång för deras djerfva, ofta smaklösa uppträdande,
säsom då franska missionärer reste genom landet, klädde i kejserliga familjens
färger, ehuru de visste detta vara stridande mot sed och lag. De kristnes
förvisning retade dessa, och med protestantiske missionärers fanatiska uppträ-
dande skadas kristendomen ännu mer, helst mindre begåfvade och mindre re-
diga hufvuden skötte saken. Appendix XVIII till Strafflagen upptager tvenne
kejserliga edikt af 1805 rörande kristendomen; de innehålla ganska kuriösa
bidrag och visa, huru svåra missförstånd uppkommit genom otidigt nit från de
troendes sida.
I det andra ediktet säger kejsaren, att han låtit sitt råd undersöka de
kristnes böcker och deribland funnit stötande och oriktiga saker, hvarpå föl-
jande anföres. »I Nödvändig inledning till Läran säges: Tien-Chu, d. v. 8.
himlaherren, är alla nationers store konung»; men i Helgonkalendern säges att
Jesus, sonen, är jordens och alla kreaturs store konungp... Är detta sanning
eller sundt förnuft? — — — I Undervisning rörande Äktenskap säges att pde
som icke tillhöra religionen äro intet mindre än djefvulens slafvar.p — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
