- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Ny följd. 1. årgången. 1877 /
545

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NYKATALANSK VITTERHET. 545

Det var att vänta, att Norge, sedan det återvunnit ’sin sjelfständighet,
icke skulle dröja att äfven i språkligt hänseende frigöra sig från det danska
inflytandet. Så skedde ock; men jemte de bildades eller kanske rättare stä-
dernas språk kunde äfven landsbygdens hafva sina anspråk, och vi finna der-
före, redan innan BJÖRNSEN, IBSEN och MAGDALENA THORESEN m. fl. åt det
förra förvärfvat det erkännande af allmänt bokspråk som det nu eger, sådana
företeelser som VIinJEs dikter och hans tidning Dölen på bygdemål, hvarför-
utom folkspråkets både grammatik och ordförråd fått en så utmärkt bearbetare
som IVAR AASEN. Äfven BJÖRNSON synes en tid ha lutat åt samma håll,
om man får döma deraf, att hans Ei faarley Friing (före 1862) är skrifven
i bygdemål. Men den som med största ihärdighet och trohet egnat folksprå-
ket sin varmaste kärlek, som ständigt skrifvit på det och endast på det, är
KRISTOFER JANSON. När han år 1865 utgaf sitt första alster Fraa Bygdom,
hade vi den äran att fästa den svenska allmänhetens uppmärksamhet derpå (i
ett nummer af Post- och Inrikes Tidningar), och de glada förhoppningar vi då
uttalade hafva för visso ej svikits: derom vitna nästan alla hans följande ar-
beten, af hvilka det må vara nog att anföra Jon Arason, ett ganska stor-
slaget sorgespel, Marit Skjolte, Skildringar fraa Nordland og Finnmorki, Den
Bergtekne samt Fraa Dansketidi, en historisk roman med god grund och för-
träffligt. utförande. Tyvärr är JANSON ej så känd utom Norge som han för-
tjenar, och det må väl kallas en rörande sjelfuppoffring af honom att så tro-
get hålla fast vid detta språk, som beröfvar honom största delen af Danmarks
och Sveriges läsarekrets och som, hvad värre är, icke skaffar honom någon
ersättning derför hos dem, hvilka han just närmast afser, de norske bönderne’.
Men företeelsen varder härigenom endast så mycket märkligare. Här är emel-
lertid hufvudsaken att blott konstatera det faktum, att i Norge en författare
af första ordningen fortfarande skrifver alla sina arbeten på bygdemål.

En liflig literär verksamhet med begagnande af folkspråket eger således
rum i Frankrike, Tyskland och Norge, — vi skulle kanske kunna tillägga
Sicilien, der GIUSEPPE PITRÉ sedan 1870 varit outtröttlig i att samla och
på ett alldeles utmärkt sätt utgifvå öns folksånger (Canti popolari, 2 delar,
Studi di Poesia popolare) och folksagor (Fiabe,’ Novelli e Racconte, 4 delar),
dervid i ädel täflan efterföljd, om ock ej uppnådd af SALVATORE SALOMONE-
MARINO, den förtjenstfulle utgifvaren af La Baronessa di Carini, MATTIA DI
MARTINO, författare till några mycket lifliga skildriogar i bref af Usi e Cre-
denze popolari Siciliane, m. fl., för att ej nämna likartade, ehuru mera enstaka
sträfvanden på Italiens fastland af IMBRIANI, COMPARETTI och D ANCONA.

! »Ataat det, at det maa vara meg kjart, soleides at finna ein Heim og Kjeniiiögar og
Viner millom villframande, fyredi dei hava meg kjrer gjenom mine Böker, 80 er det og saart
at tenkja, at dei, som dette er Tilfelle med, endaa i vaart Land mest er Embrettesmennerne
og Folk av Bydannelsen, stutt sagt dei, som eg, med at skriva paa Landsmaal, paa ein Maate
heve skilt meg fraa, i det minste skremt burt. Det er saart, naar ein arhbeider fyre Bonden
og vigjer seg bheilt til honom, daa at sjaa, at ein inkje heve rokket til Durstokken hans en-
daa, at ein inkje er meir kjend, en um ein var dotten fraa Maanen.» Skildringar, sid. 120.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:00:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/1877/0549.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free