Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYKATALANSK VITTERHET. dor
så har sagan Altafulla mycket som alldeles bestämdt i rakt nedstigande led
härstammar från en episod hos Apulejus. Ännu egendomligare är sagan om
konung Herodes med sin blandning af bibliska och profana minnen. En liten
gosse leker en gång med ett guldäpple, och detta råkar komma in i konung
Herodes” trädgård, som »var mycket elak och dödade alla barn han kunde få
tag i». Så vill han ock göra nu, men låter ändtligen beveka sig, att gossen
först får gå hem till sina föräldrar med äpplet. På återvägen till Herodes
träffar han en qvinna, som bjuder honom vara vid godt mod, och Herodes är
verkligen så nådig att skänka honom lifvet, efter han hållit ord, dock med
vilkor att han först inom en qvarts timme bygger upp ett slott som icke har
sin make. Nu kommer den nämda qvinnan gossen till hjelp: vid hennes röst
samlas tillhuggna stenar från hela landet, vatten ur källorna och kalk från
bergen bilda murbruk, träden hyfla sig sjelfva, med ett ord slottet blir färdigt
på utsatt tid. Naturligtvis är Herodes ännu icke belåten, utan föresätter gos-
sen två andra svåra uppgifter, som han dock äfven lyckas lösa, tack vare den
goda qvinnan, hvilken till slut visar sig vara ingen annan än jungfru Maria,
som för honom oskadd hem till föräldrarna, medan Herodes, som söker honom
öfver allt utan att kunna finna honom, låter döda alla barn i sitt rike. —
Möter oss ej här i sättet för slottets tillkomst något som liknar en genklang
af sagan om Orfeus?
Liksom folkvisan och folksagan funnit utmärkta målsmän i Briz och
Maspons, så har äfven folkseden fått en förträfflig framställare i GAYETA VI-
DAL Y VALENCIANO, professor vid universitetet i Barcelona. Hans Vida er
lo Camp (Lifvet på Landet, Barcelona 1867) innehåller några berättelser,
hvilka höra till det täckaste som den s. k. byhistorieliteraturen har att upp-
visa. Än är det »Stormor på Högbo» (La Pubilla del Mas de dalt) med sin
hemmansegarehögfärd i förhållande till köpmän, handtverkare och obesuttet
småfolk, och sina penningbekymmer och deraf framkallade komiska konflikter,
som dock alltsammans får sin lyckliga lösning. Ett särdeles kostligt uppträde
är det, när Stormor midt på torget råkar i gräl för tre styfver med anled-
ning af de olika mynt, i hvilka betalning för ett parti säd erlägges; nästan
ord för ord samma slags scener kunde man ännu för helt få år sedan upplefva
på torgdagarna i de skånska städerna, när det gälde att komma till rätta med
de olika värdena på dalrar (= daler silfvermynt, som ännu alltjemt bibehålles
i allmogens räkning), riksdalrar, riksbanksdalrar och »pryssare» (= thalrar),
för att icke tala om det oindliga bråket med att reducera skilling, styfver och
öre till samma sort. — En annan gång, i »Sc sig för eller falla» (Qui ende-
vant no mira, enrera cau), är det en fattig föräldralös bondgosses historia;
hans kärlekssorger, hans strider med sin husbonde och fosterfader för att få
gå igenom en landtbruksskola, och slutligen dygden som belönar sig sjelf genom
att med tillhjelp af de i skolan vunna insigterna rädda från ekonomisk under-
gång den hederlige, men gammalmodige välgöraren, hvilkens grundsats är att
»hvad som dugt åt far och farfar kan vara godt nog åt honom ockp; att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
