Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Egyptologi.
»O Egypten, Egypten! du skall blott finnas till i dunkla, af efterverlden
med misstroende betraktade sägner, och intet af dig skall bestå, annat än de
i sten inhuggna, om barmhertighet talande orden. Skytern eller indern eller
någon annan granne bland barbarer skall bebo Egypten. Det gudomliga skall
åter uppstiga till himmelen, den öfvergifna menskligheten skall i sin helhet dö,
och Egypten skall bli en ödemark utan både menniskor och gudar. — När
siaren i en af de hermetiska böckerna under fortsättningen af en med stark
ironi börjad monolog i nämda ord gifver sina känslor luft, synes han, om
någonsin, hafva befunnit sig i en lycklig divinatorisk disposition. Det är
ju snart sagdt bokstafligen en skildring af det tillstånd, Egypten sedan år-
hundraden framtett och ännu framter, som i hans patetiska utrop vunnit ut-
tryck — om också ordalagen fått en anstrykning af den mystiska grundton,
som torde varit för de hermcetiska böckerna utmärkande. Och vår tid har ju
om möjligt i ännu högre grad än föregående skänkt bekräftelse åt Hermes”
ord, ty det enda, som enligt dessa skulle fortvara, nämligen »de i sten inhuggna
ordend, har först vårt århundrade lyckats göra »talande». De hafva en mär-
kelig tunga. dessa gamla stenurkunder, en tunga, som för dem, hvilka mäkta
fatta dess ljud, färgar sina ord med allt annat än främmande tankar. Och så
måste det ju vara. Ty det åskådnings- och tänkesätt, som för årtusenden se-
dan gjort sig gällande, har ju uppburits af menniskor, hvilka liksom vi haft
till yttersta mål grafven, och hvilkas kamp, lika storartad men också lika van-
mäktig som vår, åsyftat att genomtränga det hemlighetsfulla hölje, som från
våra blickar fjärnar skådandet af det gudomliga i dess fulla sanning. Och
hvem är nog djerf att påstå sig hafva hunnit denna sanning ens ett fjät när-
mare, än en åldrig forntids af hänförelse för »vetande» glödande son! — låt
vara att den forskande anden allt jemt närer och glädjes i hoppet att en gång
kunna taga ut detta steg, i och hvarmed det så länge, så outtröttligt sökta är
funnet.
Allt för länge har de egyptiska stenurkundernas röst fått ljuda utan åter-
svar; och ingen europé har före vårt århundrade rätt fattat betydelsen af den
odling, som i Nildalen — sedan hvilken tid skall forskningen väl aldrig kunna
utröna — arbetat. Väl har forntidens grek sökt tillfället att lära känna det
land och det folk, som mer än något annat synes hafva retat hans fantasi och
eggat hans för vetande varma håg, men hans ungdomligt ytliga uppfattnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
