Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
584 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. ELFTE OCH TOLFTE HÄFT.
påträffades i hans hus, då han blef arresterad. En ung prest, Bielaevsky,
förklarade att han, efter att hafva tagit sin examen vid Petrofsky-akademien
1875, saknade pengar för att resa tillbaka till sin hemort, som låg omkring
25 mil från Saratof. Då han en eftermiddag satt och rökte på en bänk i
Petrofsky-parken, der han tillbragt sin mesta tid, kom en herre fram och tog
plats vid hans sida dch gaf sig i samtal med honom. Efter att hafva talt om
akademien och det lif studenterna förde der, frågade främlingen Bielaevsky,
hvarför han icke begaf sig hem, då han afslutat sina studier, och då han fick
till svar, att det var, emedan han icke hade några penningar, föreslog han att
betala honom tio rubler, i fall han ville taga med sig en packe böcker till
Saratof, hvilket han gick in på. Vidare förklarade han, att han från sina
tidigare studier visste, af hvad beskaffenhet böckerna voro. Dessutom plägade
hans förtrogne vän, Polyakof, som dog på ett hospital 1874, samtala med
honom om sådana skrifter, hvar gång han kom för att se till honom. Gen-
darmen, Ivan Belanof, kan knappast kallas en anhävgare, ehuru han.lånt sitt
öra till de sammansvurnes ord. Han hade varit sjuk, och en doktor, som då
var i samma fängelse, der han hade vakt, var mycket god emot honom och
gaf honom goda råd och medicin. Efteråt inbjöds han en gång till ett värds-
hus, der han träffade samme doktor, som bad honom hjelpa några af de fängs-
lade sammansvurne att slippa ut. »Till att börja med vägrade jago, säger
vitnet, »men doktorn började att på ett så gripande och sant sätt beskrifrva
en soldats hela besvärliga lif, de fattiges eländiga tillstånd och sin egen be-
redvillighet att, trots det nyss utståndna fängelsestraffet, tjena folkets sak, att
han framlockade tårar i mina ögon, och jag gaf mig fullständigt i hans hän-
der.» Man föreslog honom då, att han skulle en viss afton gifva alla fängelse-
vakterna en sömndryck. De skulle då sofva hårdt i omkring sex timmar, un-
der hvilken tid fångarne kunde verkställa sin flykt, och hvar och en af dem
skulle betala honom 1,000 rubler. Efter flera sammankomster i värdshuset
der han träffade fyra fruntimmer och några män, med hvilka han plägade dricka
thé, och för hvilka han fortskaffade bref fram och tillbaka, lät han förmå sig
att afgifva sitt löfte af fruktan för straff, hvarmed de hotade honom. Men
hans samvete slog honom, sade han, och han krossade flaskan med sömndryc-
ken och beslöt att angifva de sammansvurne. Innan han emellertid kunde göra
detta, blef han arresterad och det återstod honom intet annat än att aflägga
en »ärlig och uppriktig bekännelsev om allt hvad han visste. Andra vitnen,
hörande till de lägre klasserna, aflade liknande vitnesbörd. Mycket sällan sy-
nas bönder, handtverkare, soldater eller polisbetjenter med allvar hafva slutit
sig till revolutionens sak. Dels genom öfvertalning, dels genom mutor läto
några få arbetare förleda sig till att lyssna till revolutionära lärdomar och ut-
breda upprorsskrifter. Men deras afsigter tyckas sällan hafva varit tillräckligt
allvarliga, för att trotsa faror eller motgångar med den oförfärade ihärdighet,
som de bildade revolutionsmakarne lade i dagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
