Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ FÖRFATTARINNOR. 603
den allegoriske målaren ställa der en strålande engel, som med fulla händer ut-
sår det välsignade kornet i den rykande fåran.
Och drömmen om en naturlig, fri, poetisk, idog och enkel tillvaro för
åkerbrukaren är icke så svår att verkliggöra, att den behöfver förläggas
till inbillniogens verld. Virgilii milda och sorgsna rop: »Ack, afundsvärda
bönder, om de blott visste, huru lyckliga de äro!» är ett saknadens rop; men
liksom all saknad innebär det på samma gång en förutsägelse. Den dag skall
komma, då äfven landtmannen skall blifva en konstnär — jag menar icke i
att återgifva naturens skönhet, en sak, som då skall varda af mycket mindre
vigt, utan jag menar i att känna den. Månne icke den dunkla, omedelbara
inblicken i naturens skönhet redan finnes hos honom i form af instinkt och obe-
stämdt drömmeri?»
Den finnes hos honom också, tillägger George Sand, i form af denna
nostalgie, denna hemsjuka, som ständigt anfäktar den äkta franske bonden, så
snart han förflyttas till annat klimat. Han har således grundämnena till den
poetiska känslan och dess höga och rena njutningar.
Men en del af den njutning, som vi ega, saknar han, ett rent och ädelt
nöje, som säkerligen är honom tillämnadt, såsom varande prest uti detta stora
tempel, som endast himlen är stor nog att innesluta. Han har icke den med-
’vetna kunskapen om sin känsla. De som hafva dömt honom .till träldom från
moderlifvet, hafva, då de icke kunnat utestänga honom från drömmens verld,
utestängt honom från eftertanken. Om jag, oaktadt allt detta, betraktar bonden,
sådan han är i sitt ofullständiga skick, och som man kan tycka dömd till en
evig barndom, finner jag dock i honom en skönare företeelse än den menniska,
hos hvilken hennes kunskapsförvärf har undertryckt känslan. Ställen er icke
så högt öfver honom, många af eder, som föreställen er att I hafven en oaf-
händlig rätt till hans lydnad, medan I sjelfva ären de mest ofulländade och
minst seende bland menniskor. Denna hans själs enkelhet är mera älskvärd än
den falska dager, hvari I befinnen eder.»
Under allt detta hafva vi nu kommit från den andra grundegenskapen
hos George Sand till den tredje — hennes längtan efter en samhällets pånytt-
födelse, en renaissance sociale. Det är i hög grad Frankrikes ideal; det var
hennes. Hennes religion stod i samband med detta ideal. I klostret, der hon
uppfostrades, hade hon såsom ung haft en väckelse till en brinnande mystisk
fromhet i den katolska formen. Denna form kunde hon icke behålla. All
slags populär religion med dess djupa inre omöjligheter, »dess himmel och
helvete, tjenande till att.innesluta de ologiska uppenbarelserna af gudomens
tydliga afsigter angående oss», dels »Gud, skapad till vår afbild, enfaldig och
ondskefull, fåfäng och barnslig, retlig eller öm efter vårt sätt», förlorade allt
inflytande öfver henne.
»Gemenskap med en sådan Gud är omöjlig för mig. Han är utplånad ur
mitt minne; det finnes ingen vrå, der jag kan finna honom längre, ej heller
fioner jag honom utom hus; han är icke på fälten och i vattnet, han är icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
