Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ FÖRFATTARINNOR. 607
sina vänner för därskapen och faran af att bedöma honom falskt. »Föraktet
för massorna», utropar hon, bär i närvarande ögonblick en olycka och ett brott!»
»Att förbanna folket», inskärper hon vid ett annat tillfälle »är en verklig
hädelse; folket är mera värdt än vi sjelfve». Om bonden gaf oss kejsardömet,
säger G. Sand, var det emedan han såg de liberales parti tvista, gestikulera
och hota att sönderslita hvarandra och äfven Frankrike; man sade honom: kejsar-
dömet är freden, och han antog kejsardömet. Bonden lät sig bedragas, han är
oupplyst, han rör sig långsamt; men han rör sig, han har förvånansvärda krafter,
och hos honom är vårt lif.
»Stackars Jacques Bonhomme! Anklage dig och förakte dig, hvem som vill;
för min del beklagar jag dig och i trots af dina fel skall jag alltid älska dig.
Aldrig skall jag glömma, huru jag, ett barn, sofvande bars på dina skuldror,
huru jag öfverlemnades i din vård och följde dig öfver allt, på fältet, i stallet
och kojan. De äro alla döda, dessa goda gamla menniskor, som burit mig i
sina armar, men jag kommer väl ihåg dem och jag värderar högt i denna
stund ända till den minsta omständighet, den renhet, den ömhet, det tålamod,
den godlynthet, den poesi, som låg utbredd öfver denna landtliga uppfostran midt
under olyckor af samma slag som dem, hvilka vi nu måste underkasta oss.
Hvarför skulle jag tvista med bonden, emedan han i vissa punkter känner och
tänker annorlunda än jag? Det finnes andra väsentliga punkter, i hvilka vi i
evighet komma att känna lika med honom — rättskaffenshet och kristlig kärlek.»
Ett annat slägte af bonden hade växt upp efter detta första revolutionära
slägte från hennes ungdom, och jemlikheten hade, i samma mån som riket gick
framåt, icke försämrat, utan förbättrat dem: —
»De hafva mycket gått framåt uti sjelfaktning och välmåga, desse bönder,
från det de voro tjugu år gamla till fyratio; de begära aldrig något. När man
möter dem, taga de nu icke längre af sig hatten. Om de känna er, gå de
fram till er och sträcka fram handen. Alla främlingar, som varit hos oss,
äro förvånade öfver deras goda hållning, deras behagliga sätt och den enkla,
vänliga och artiga ledigheten i deras uppförande. I närvaro af menniskor, som
de akta, äro de, liksom sina fäder, mönster af takt; men de hafva mer än
denna blotta känsla af jemlikhet, som var allt, hvad deras fäder hade — de
hafva idéen om jemlikhet och den fasta föresatsen att bevara den. För detta
steg uppåt hafva de att tacka den omständigheten, att de fått rösträttighet.
De som gerna skulle vilja behandla dem såsom varelser af en lägre ordning,
våga nu icke öppet lägga denna böjelse i dagen, det skulle icke varda ange-
nämt.»
Eger detta väl öfverlagda bedömande af den franske bonden goda skäl för
sig, så kan man deremot snarare vara af annan mening än Madame Sand i
uppskattandet af hennes republikanska vänner bland de bildade klasserna. De
kunna, säger hon, betraktas som målsmän för Frankrikes skyddsande och själ,
de representera dess »upphöjda fantasi och djupa känslighet», under det bon-
den representerar dess anspråkslösa, sunda, oumbärliga kropp. Hennes protégé,
Framtiden, 1877. 39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
