Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
608 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. ELFTE OCH TOLFTE HÄFT.
bonden, utlåter sig i mycket omildare ordalag om desse vältalige herrar och
har sin egen benämning på alla och en hvar af dem, l’avocat, hvarigenom han
vill bibringa oss sin tro, att man från det hållet snarare bör vänta tomma ord
än allvar och. gagn. Det torde ingalunda vara afgjordt, att bonden ej har
rätt. George Sand sjelf har fält de mest träffande omdömen om dessa sina
vänner; om deras brist på tålamod, hofsamhet, vishet; om deras pobestämda
och häftiga sätt att prata; om deras oändliga ström af buppeggande fraser,
kalla som döden». Om de bildade och talande klasserna i Frankrike voro lika
sunda på sitt sätt, som den franske bonden är på sitt, skulle Frankrike er-
bjuda ett helt annat skådespel. Icke »fantasi och känslighet» fordras så myc-
ket af de bildade klasserna i Frankrike, som fastmer enklare, allvarligare åsig-
ter om lifvet; i det hela ett bättre föredöme. De få som se detta, sådana
som Madame Sand ibland de döda och Ernest Renan ibland: de lefvande, upp-
väcka kanhända på grund häraf bland lugna iakttagare på något afstånd desto
mer sympati; men i Frankrike stå de ensamma. Alla George Sands senare
arbeten, alla hennes förhoppningar om en verklig samhällets förnyelse betona
och uppbäras af denna okonstlade, djupt allvarliga lifsåsigt. »Botemedlet för
oss är vida mer enkelt, än vi vilja trov, skrifver hon. »Alla bättre naturer
bland oss se det och känna det. Det är en god riktning, gifven af oss sjelfve
åt våra hjertan och våra samveten» — »une bonne direction donnée par nous
mêmes à nos coeurs et à nos consciences». Dessa äro bland de sista orden i
hennes Journal för 1870.
Huruvida det väldiga antalet af George Sands verk — alltid friska, all-
tid tilldragande, men som hon strött ut allt för ymnigt och allt för hastigt —
skola lända till afbräck för hennes rykte eller icke, vilja vi nu icke undersöka.
Visst är, att den starka dallringen af George Sands röst i Europas öra icke
snart skall dö bort. Hennes lidelser och förvillelser hafva blifvit vidlyftigt
afhandlade. Hon lemnade dem bakom sig, och menniskornas hågkomst af
henne skall äfven lemna dem åsido. Från denna rika och öppna naturs van-
dring på jorden skall qvarlefva känslan af vilsignelse och eggelse, ett beun-
drande och sig allt mer utvidgande rykte om denna stora själ, enkel, känslo-
full, utan fåfänga, utan pedanteri, mensklig, rättvis, tålig och god. Hon trodde
sig, sade hon, i trots af afståndet i tid och rum »stå i förbindelse med en
mångfald af ärliga viljor, som rådfråga sitt samvete och försöka att sätta sig
i harmoni med det.» Denna sympatiens kedja skall i tidens längd blifva allt
större och starkare.
Hon är tyst, denna vältaliga röst; det har sjunkit, detta ädla hufvud; vi
sammanfatta bäst vi kunna, hvad hon sagt oss, och bjuda henne farväl. Många
hjertan i många länder skola i föreniog skicka en öm och tacksam afskeds-
helsning till hennes anspråkslösa kyrkogård i Berry. Hennes lefoads ledande
tanke, som hon beflitade sig om att inrista i sin samtids öfvertygelse — »vörd-
naden för det ideala lifvet, som ej är något annat än den framtida mensklig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>