Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
616 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. ELFTE OCH TOLFTE HÄFT.
henne att resa just till Amerika, var att han trodde den nya verlden vara ett
förlofvadt land, i hvilket filantropiska problem funno sin lösning. För egen
del hade miss Martineau, utom behofvet af förströelse, ännu en annan beve-
kelsegrund till att följa ministerns uppmaning; hon behöfde nämligen lika så
nödvändigt undfly sitt hem, som sitt arbete. Hennes moder och en af hennes
tanter hade, på grund af hennes inbjudning, flyttat till henne till London.
Redan det bref, i hvilket denna inbjudning framstäldes, röjde tillräckligt, att
intet godt kunde uppkomma deraf. Dottern »plefde i en hvirfvel af utmärkel-
ser, som hon naturligtvis icke kunde öfverflytta på andra», och att dervid äf-
ven odla moderns eäöskilda bekantskaper, dertill hade hon hvarken håg eller
tid. Modern såg dottern föra ett lysande lif och blef missbelåten med sitt
eget lifs obemärkthet. Under de derigenom uppkomna ledsamheterna flydde
Harriet nu till den stora fristaden på andra sidan Atlanten. Hennes rundresa
derstädes inbragte henne mångfaldiga triumfer, men dessa upphörde ögonblick-
ligen, då hon på ett »meeting», som hon en dag bevistade, uttalade sig till
förmån för den då pågående rörelsen för negerslafveriets upphäfvande. Hennes
yttranden i denna tvistefråga upptogos från många håll med stor förtrytelse,
hvarigenom den engelska gästen såg sig föranlåten att desto ifrigare åtaga
sig abolitionisternas sak. Angående hela sitt förhållande till slaffrågan och
hvad hon med afseende härpå hade upplefvat, teg hon helt och hållet i sin
rescbeskrifning af personliga skäl; deremot finna vi i hennes sjelfbiografi 92 si-
dor, som handla derom, efter hvilkas läsande man visgerligen får en hög tanke
om hennes ådagalagda mod, men i det stora hela måste instämma i det af
henne sjelf anförda yttrandet af en newyorkare: »Harriet Martineau är antin-
gen en genialisk qvinna utan sundt menniskoförstånd, eller blandar hon sig på
ett obetänksamt sätt i våra angelägenheter.» I Amerika gjorde hon bekant-
skap med sin sedermera förtrogna vänninna, abolitionisten mrs. Chapman, som
nu utgifvit och kompletterat hennes sjelfbiografi. Efter det råa bemötande,
som vederfors henne för hennes öppenhet i slaffrågan, blef hon böjd för att
betrakta mrs. Chapman och abolitionisterna i allmänhet som martyrer.
Hon företog resan utan afsigt att skrifva om den. Emellertid förde hon
en dagbok på sin färd. »Jag kan sanningsenligt sägav, skrifver hon, »att jag
reste, utan att hafva fattat ett sådant beslut, ty jag är öfvertygad om att in-
gen resande, som ser sakerna genom författareglasögon, kan se dem sådana,
som de äro.» Men efter sin hemkomst, som inträffade i Augusti 1836, fick
hon flera bref från förläggare, som på förhand erbjödo sig att förlägga hennes
möjligen tillämnade resebeskrifningar. Hon beslöt sig då för att nedskrifva
resultaten af sin resa i två särskilda arbeten. Då hon en novemberdag inträf-
fade i London, brast stormen lös. Hon berättar derom: »Först störtade för-
läggaren mr Bentley in och släpptes före alla andra in i mitt arbetsrum. Derpå
kom mr Colburn och måste vänta; han fördref tiden för sig i salongen. Ef-
ter några minuter inträffade mr Saunders och fördes in i min mors mottag-
niogsrum. Desse herrar förläggare stodo på den sämsta fot med hvarandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
