Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ FÖRFATTARINNOR. 621
hon fyllt 74 år. Omedelbart derefter infördes i Daily News en nekrolog, som
hon kort före sin död skrifvit öfver sig sjelf, och i hvilken hon i många hän-
seenden bedömde sig allt för strängt.
Miss Martineaus skrifsätt hade från första början två stora förtjenster.
Om hon framstälde en ny lära, hade hon förut klart uppfattat densamma, och
om hon skildrade scener och karakterer, kade hon förut tydligt gestaltat äfven
dessa i sitt eget hufvud. Detta visade sig redan i hennes första större och
mera betydande arbete Traditions of Palestine, på hvilket hon sjelf med sär-
deles förkärlek blickade tillbaka. Ehuru hon skref ofantligt mycket, lemnade
hon aldrig ett arbete ofullbordadt. Hon var hvarken en ytlig eller en origi-
nel skriftställarinna. Hennes hufvudsakliga styrka låg deri, att hon sjelf egde
och förstod att utbreda kunskaper, och detta ändamål främjades till fyllest
genom hennes visserligen ingalunda behagliga och fulländade, men lifliga, färg-
rika och genomskinliga stil. Så snart hon hade tänkt ut något, fattade hon
pennan och skref, som hon tänkte, fullkomligt som Scott, Dumas och George
Sand gjorde, utan att någonsin förbättra eller ens renskrifva sitt första manu-
skript.
Hennes hårda, kritiska lynne röjde sig i många hänseenden, synnerligen i
hennes förhållande till pressens kritik öfver henne och hennes skrifter. Gyn-
sam kritik var henne angeväm; hon skref t. ex.: »I en artikel i Edinburgh
Review — den är för öfrigt likaså -svag, gom den är gynsam för mig — fin-
ner jag det bista uppskattandet af mitt författarskaps ledande tankar, en fullt
träffande uppfattning af mitt syftemål.» Deremot tyckes hon hafva varit myc-
ket känslig för ogynsamma omnämnanden, och hon bortslösade isynnerhet under
sin glansperiod i London en stor del af sin energi på sin ihärdiga och oför-
änderliga vägran att göra bekantskap med personer, som bedömt henne ogyn-
samt i pressen eller också tillåtit att hon bedömdes ogynsamt uti af dem redi-
gerade blad. Af dylik orsak afvisades Sterling i Times och Lockhardt i
Quarterly Review. Särdeles illa står sig den sistnämda stora qvartalstidskriften
inför henne. Sjelfbiografien innehåller sex sidor fulla af bittra förebråelser
emot densamma, och mrs Chapman går t. o. m. så långt, att hon yttrar: »Re-
daktionen för den toryistiska tidskriften vanhedrade densamma och sig sjelf
genom den fullständigaste brist på hyfsning. Quarterly Review hade nämligen
vid ett tillfälle, då den i ogynsam ton omnämde de Martineauska »pseriernav,
oberättigadt framkastat den beskyllningen emot henne, att hon gjort sig delaktig
i en mycket obetänksam propaganda, som några för öfrigt fullkomligt rättskaffens
och välmenande malthusianer hade satt i gång. Detta förtröt henne mycket,
men hennes »serier? fingo endast desto snabbare afsättning. Hon återgäldar nu
Quarterly Review detta, i det hon om den berättar mycket fula saker, men
hvilka säkerligen icke hålla streck, utan endast torde hafva sin upprinnelse uti
författarinnans öfverretade sinnesstämning; men å andra sidan får man icke
heller glömma, att den i fråga varande artikeln i Quarterly Review (1833)
gjorde henne orätt i mer än ett hänseende och var hällen i en öfverdrifvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
