- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Ny följd. 1. årgången. 1877 /
622

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

622 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. ELFTE OCH TOLFTE HÄFT.
ton. Icke heller med Times kunde hon förlika sig, men, då hon bittert tad-
lar äfven detta blad, så tyckes härvidlag orätten vara helt och hållet på hen-
nes sida. Den som intresserar sig för journalistiska kulisshistorier, bör läsa
sid. 500—504 uti Aprilnumret för 1877 af Quarterly Review, hvarest man
finner rätt egendomliga meddelanden angående denna tidskrifts och Times tvi-
ster med miss Martincau.

På tal om miss Martineaus förhållande till kritiken må det tillåtas oss
att omnämna ett exempel på, huru hennes kritik öfver en af hennes mest be-
tydande literära samtida upptogs af denna. I en mycket intressant bok, som
nyligen lemnat pressen (Charlotte Brontö. A monographe, by T. Wemyss Reid.
With illustrations, London, Maxmillan and Comp., 1877). finna vi ett bref, i
hvilket den berömda författarinnan till Jane Eyre meddelar, huru ett af hen-
nes arbeten (Villette) bedömdes af Harriet Martineau. Det heter nämligen i
brefvet: »Hon anklagar mig för att hafva med skärpa angripit papisteriet och för
att hafva gått ifrån mitt ämne, för att lidelsefullt smäda det. Äfven i andra hän-
scenden röjer hon en så märkvärdig och oväntad bitterhet emot boken, att jag
tog mod till mig och skref till henne, att den afgrund, som ömsesidig menings-
skiljaktighet bildar mellan oss, är så djup, men föreningsbryggan deremot så
svag och otillförlitlig, att jag dragit den slutsatsen, det ett förtroligare um-
gänge med henne skulle kunna vara mycket farligt och derföre icke rådligt:
tillika bad jag att få på obestämd tid uppskjuta min länge sedan tillämnade
resa till henne. Naturligtvis är hon förtörnad nu, men jag rår icke derför.?
— Och i ett annat bref yttrar hon: »Miss Martineau har skriftligen frågat
mig, hvarföre jag icke låtit höra af mig, och ber mig enträget att komma till
Ambleside. Vi vexlade ett par höfliga bref om detta ämne, men då jag orygg-
ligt och på goda grunder fattat mitt beslut, förblir jag dervid. Jag afslog an-
budet att besöka henne och sade henne farväl. Detta är det bästa, ty skil-
naden mellan våra lynnen och grundsatser är mycket för stor, för att jag skulle
kunna halka öfver densamma.» — Det är skada, att två så betydande, san-
ningsälskande, rättskaffens qvinnor, som dessutom voro så frimodiga, icke kunde
stämma öfverens. Currer Bell hade modigt understödt och tappert försvarat
miss Martineau, då hon trodde att medsystern led för sina ärligt menade åsig-
ter; men hennes finkänslighet sårades på det djupaste genom sådana kritiker.
som hon ansåg för orättvisa. De skildes sålunda, utan att någonsin ånyo sam-
manträffa med hvarandra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:00:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/1877/0626.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free