- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Ny följd. 1. årgången. 1877 /
627

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TURKISKA SAGOR. s 627
varr af fina uttryck af sådan beskaffenhet, att blott bildade turkar förstå vär-
dera och beundra dem. Boken innehåller 125 små berättelser, som fram-
ställas helt kort och särdeles rakt på saken. Många af dem äro af samma
beskaffenhet som de engelska s. k. Gotham’" sagor eller de i England gängse,
spefulla berättelserna om irländare. Så till exempel hade Hodjans hustru sagt
honom, att kyla i händer och fötter är ett tecken till döden, och då han en
gång kände sig stelfrusen i dessa lemmar, trodde han, att han var död och
lade sig ned vid foten af ett träd. Fram kommo vargarne och åto upp hans
åsna. »Det är tur för erp, utropade den på marken liggande Hodjan, pvatt
åsnans egare är död». En natt sköt han på någonting, som han trodde vara
en röfvare, men på morgonen befans det vara hans kaftan, som blifvit upp-
hängd i trädgården. Dä han märkte, att en pil trängt igenom den, utropade
han: »Herren vare tack, att jag ej befann mig innanför den, ty då skulle
jag hafva blifvit dödad.» En afton fick han se månens bild i en brunn och
i den tanken, att månen störtat ned i den, nedsänkte han ett ämbar för att
draga upp honom. Men som linan snärjde in sig på något sätt, drog han så
hårdt, att den gick af och han föll baklänges. Då han hemtat sig efter stö-
ten, fick han se, att månen satt mycket riktigt qvar på himlen. »Gud vare
tackad och lofvad!» sade han; »jag har visserligen stött mig, men så har i
alla fall månen kommit på sin plats igen.» — En annan sagogrupp belyser
Hodjaae ’ klokhet i stället för hans dumhet. Folket, som ville sätta honom i
förlägenhet, frågade honom två särskilda gånger, hvad som blef af de gamla
månarne. Den ena gången svarade han, att de sönderhackades till stjernor,
den andra, att de skuros i stycken för att användas till blixtar. Det fins
många menniskor, som dela hans åsigter. Så till exempel tror man på ön
Sylt, att i den kommande verlden gamla mör användas till att sönderstycka
gamla månar till stjernor. En bonde förärade en gång Hodjan en hare, som
förvandlades till soppa. Veckan derpå kom bonden och helsade på, och blef
gästfritt undfägnad. Efter några dagar kommo flera grannar till den man, som
gifvit haren, och fingo äfven ett mål. Men när några nya besökande anlände
och gjorde anspråk på gästfrihet på den grund, att de voro grannar till den
mannens grannar, hvilken hade skänkt honom haren, så var allt hvad de fingo
af Hodjan ett glas vatten hvardera, tillika med den upplysningen, att det var
»spadet af det spad, hvari haren blifvit kokt.»

Några af sagorna igenkänner man såsom mycket gamla bekanta, de der
leda sitt ursprung från alla slags främmande källor. Vi finna Hodjan såsom
en predikant, hvilken uppmanade den ena hälften af sina församlingsbor, som
sade, att de visste, hvad han ämnade förkunna dem, att undervisa den andra
hälften, som sade sig icke veta det. I sitt husliga lif se vi, huru han plägade
läsa in sin yxa, i det han förklarade för sin hustru, som alltid sköt skulden
på katten, när några godbitar försvunno, att han fruktade, det katten skulle

! Englands »Telge».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:00:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/1877/0631.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free