Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
628 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. ELFTE OCH TOLFTE HÄFT.
äta upp den. Och vi höra honom ropa till sin myndling, som befinner sig i
en varghåla och önskar få veta hvad som står på, när vargen söker att komma
in, och Hodjan håller honom tillbaka i svansen: »Om vargens svans går af,
skall du nog få reda på det.» Den väl bekanta sagan om gåsen, som blott
hade ett ben, uppträder äfven i följande historiska form. Hodjan tillagade en
gång en gås och begaf sig åstad till Tamerlan, för att förära den åt honom.
Men innan han hann fram till denne monark, blef han så hungrig, att han åt
upp ett af gåsens ben. När gåsen öfverlemnades åt Tamerlan, beklagade denne
sig öfver, att hon ej hade mer än ett ben. »Alla gäss äro skapade på det
sättet», försäkrade Hodjan, och pekade på en flock gäss, som stodo vid en
källa, hvar och en på ett ben. Derpå lät Tamerlan slå på trumma, hvilket
skrämde gässen på två fötter. I enlighet med våra tolkningar af sagan, lär
Hodjan hafva sagt till Tamerlan, att han borde låtit slå på trumma framför
den tillagade gåsen. I den olika turkiska texten är det slutliga, qvicka svaret:
»På det sättet kunde du blifva tvungen att gå på alla fyra» — en anspel-
ning på den styrka, hvarmed man dervid dunkade på trumman. Några af sga-
gorna tilltala oss mindre, enär de röra sig om förhållanden, som äro egendom-
liga för muhbammedanska länder. Här, till exempel, är en, som är betecknande
nog, ehuru den icke är af det allra muntraste slaget. Då Hodjan en afton
kom till Sivri-Hissar, just som den långa fastan gått till ända, och alla men-
niskor med förtjusning betraktade den nya månen, som förde med sig festen
Bairam, uttryckte han sin förvåning deröfver. »I vår stad», sade han, »egnar
ingen den ringaste uppmärksamhet åt månen, till och med när han är så stor
som ett hjul, men här går hvarenda en ut och ser på den, till och med när
den ej är större än en tandpetare!»
Låtom oss nu taga i skärskådande ett par mera betydande turkiska sago-
böcker, af hvilka hvardera innehåller såväl berättelser af sedlig halt, som skämt-
samma upptåg, och på det hela taget qvarlemnar ett gynnsamt intryck med
hänsyn till karakteren hos det folk, bland hvilket den åtnjuter en stor popu-
laritet. Detta folk har icke uppdiktat någon af dem. De sagor, som de inne-
hålla, äro icke frukter af turkisk ingifvelse. De hafva uteslutande blifvit 1å-
nade från indiska, persiska och arabiska källor, och lämpade efter Stambuls
breddgrad. Men liksom de persiska sagorna öfvergått från ariska till semitiska
läppar, och införlifvats med det främmande land, hvilket vi hafva att tacka
för de bekanta berättelserna Tusen och en natt, på samma sätt hafva de sjuttio
sagor, som under länge sedan flydda dagar förtäljts af en arisk papegoja, gått
genom händerna på cn persisk öfversiättare (Nakhshebi) och blifvit inhemska
bland turkarne redan i det femtonde århundradet under namn af Papegojboken";
och så hafva de, innefattade i en förkommen arabisk sagosamling, sannolikt
lånad från persiska källor, inemot midten af femtonde århundradet funnit vä-
! Tuti-Nameh. Das Papagaienbuch. Nach der törkischen Bearbeitung zum ersten Male
ibersetzt von Georg Rosen. Leipzig, 1858.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
