Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
630 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. ELFTE OCH TOLFTE HÄFT.
ger en scderegel, i öfverensstämmelse hvarmed han handlade. Mukhtar visade
sorg öfver hvad han gjort och bad om tillgift derför. Hon icke allenast för-
lät honom, utan tog honom med sig hem, och slöt sig åter med förtroende till
honom, Sedan de någon tid bott i Shiraz, bad han henne följa sig till Yezd.
För andra gången begåfvo sig man och hustru i väg, och åter tillbragte de
natten vid den ödesdigra brunnen. Och när det lidit till midten af natten,
steg Mukhtar åter upp och mördade sin hustru, som låg och sof, och kastade
hennes kropp i brunnen.: Och derpå tog han allt, som tillhört henne, och med
det fortsatte han lugnt vägen till Yezd.»
En annan berättelse af samma grupp förtäljer, huru en godhjertad qvinna
blef gift med en girigbuk till man. »Gif icke något åt någon, eho det vara
må», pligade han ständigt upprepa, men hon fäste ingen uppmärksamhet vid
hans ord, och var alltid gifmild mot de fattige. Slutligen svor han, att om
hon någonsin åter gaf allmosor, skulle han skilja sig ifrån henne. Nu inträf-
fade en stor hungersnöd i landet, och en dag kom en tiggare och bad om
bröd, och hon gaf honom tre brödkakor. Just som tiggaren skulle gå sin väg,
mötte hennes man honom och tog reda på, hvem som gifvit honom kakorna.
Rusande hem i vredesmod, dref han icke blott sin hustru ur huset, utan slog
henne och krossade hennes arm. Den förskjutna hustrun tog vägen till en af-
ligsen stad, der hon blef gift med en god man, och allting gick henne väl i
handen. Men det hände just motsatsen med hennes förste man, hvilkens giriga
vanor förorsakade hans undergång. Tvungen att tigga sitt bröd från dörr till
dörr, styrde slumpen slutligen hans steg till det hus, der hon lefde, som varit
hans hustru. Den andre mannen, som icke igenkände den förste, bjöd honom
sitta ned vid sitt bord. Men då hustrun fick se, hvem gisten var, satt hon
tyst och åt ingenting. Tillfrågad af sin man, hvaraf detta kom sig, berättade
hon sitt lifs historia. »Sällsam är din historia, o, hustru, men min är ännu
sällsammare», sade hennes andre man. »Tiggaren, som då kom till din dörr
och hvilken du gaf de tre brödkakorna, var jag sjelf. På den tiden var jag
fattig och behöfvande, men alltid välgörande. Hvad jag fick, det plägade jag
dela med mig åt de värnlöse och fattige. Du passade för mig, men icke för
honom. Derföre har Gud befriat dig från honom och skänkt dig åt mig.
Några af dessa turkiska sagor hafva haft en stor spridning i vestra Eu-
ropa. Såsom ett exempel må anföras den välkända historien om den tvifvel-
sjuke sultanen, som uppmanades att nedsänka sitt hufvud under vattnet, och
uthärdade i sin inbillning år af elände, innan han lyfte det upp igen. I en
af sagorna spelar en österländsk vis rolen af »Hamelins brokige piplekarer,
som förmår alla Konstantinopels råttor att följa ut ur staden en likbår, dragen
af råttor och inneslutande en död råtta. Ehuru uttryckligen anbefald att hålla
sig allvarsam, brister kejsaren olyckligtvis ut i skratt, innan uttåget är full-
ändadt, och så blir förtrollningen bruten, och råttplågan fiunes fortfarande qvar.
I en annan berättelse har en turkisk Fridolin, som blifvit förtalad af en af-
undsjuk skälm, blifvit bortskickad med ett bref af det innehåll, att man skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
