Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
632 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. ELFTE OCH TOLFTE HÄFT.
såsom följande berättelse ådagalägger. En viss konung fick en dag höra, att
en bonde träffat på ett källarnvalf fullt med hvete, hvaraf hvarje korn var så
stort som en dadelkärna, och önskade storligen få veta, hvad slags menniskor
som lefde på jorden vid den tid, då denna säd växte. Tillstyrkt att rådfråga
en gammal vis odalbonde, skickade han ett sändebud till honom med ett prof
af kornet. På vägen mötte sändebudet en vän, som bad, att han skulle ställa
två andra frågor till den gamle vise mannen: »Hvarföre blir mannens hår hvitt
på gamla dagar? Och hvarföre förbättras mannens utseende med åren, under
det att qvinnans försämras?» Sändebudet träffade på den gamle odalbonden och
framstälde till honom sin första fråga. Gubben, hvilkens hår biifvit hvitt och
hvilkens gestalt var böjd och bruten af ålder, sade att han icke visste något
om kornet, och hänvisade den besökande till sin äldre broder. Oaktadt denne
var längre framskriden i ålder än den förste, var han dock lifligare och kryare
och hans skägg hade ännu icke blifvit grått. Äfven han sade, att han icke
visste något om kornet och visade sändebudet till en tredje och ännu äldre
broder. Denne mycket gamle man befans vara den till utseendet minst ålder-
stigne af de tre, i det hans skägg var alldeles svart och hans gestalt ännu
ungdomlig. Af honom erhöll sändebudet svar på alla sina tre frågor. För
ungefär hundra år tillbaka lefde på jorden ett folk, som var mycket fromt och
gudfruktigt; och till belöning för sin fromhet erhöll det af den Allsmäktige
den underbara gåfvan af det ofantliga kornet. Hvad nu beträffar hvitt hår.
fortfor den vise, så äro ljusa eller mörka lockar ungdomens prydnader, men
det hvita håret »tillhör ålderdomen på grund af dess ljusa och klara tankar.»
Hvad angår ålderns olika inverkan på män och qvinnor, så beror detta på den
omständigheten, att mannen skapades af jord, som blir bättre, ju längre den
ligger i träde; hvaremot qvinnan skapades af kött, hvilket är underkastadt för-
sämring och förruttnelse. Sedan sändebudet mottagit dessa svar, frågade han
vidare, huru det kom sig, att den yngste af de tre bröderna var den till ut-
seendet mest ålderstigne, och den äldste minst. Äfven detta förklarade den
vise. Hans yngste broder, sade han, hade ett dåligt land och en ful och elak
hustru; derför var han så medtagen till utseendet. Den andre brodern egde
ett godt land, men äfven hans hustru var elak och missbildad; derföre såg han
ut att vara gammal, ehuru icke så nedtryckt af åren, som hans yngre broder.
Men han sjelf, sade han vidare, var välsignad icke blott med ett godt land,
utan äfven med en vacker och godhjertad hustru, och detta var orsaken till
att han, oaktadt den äldste af de tre bröderna, såg ut att vara den till gestalt
och sinnelag yngste af dem; ty sant säger ordspråket, att pen mans hem är
antingen hans himmel eller hans helvete.»
Såsom prof på en kärlekshistoria vilja vi anföra följande berättelse. Det
var en gång en kejsare i Kina, som, efter att plötsligen hafva blifvit väckt ur
sin morgonslummer, rusade med draget svärd på sin väckare, och skulle hafva
dödat honom, om han icke blifvit tillbakahållen. Den som störde hans hvila,
var hans förste visir. Denne blef högligen förvånad. Men kejsaren förkla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
