Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TURKISKA SAGOR. 633
rade, att han just drömde om en älsklig jungfru, då visiren väckte honom,
och hans vrede upptändes öfver att hafva blifvit beröfvad denna englalika
uppenbarelse. Nu var visiren icke blott en Aristoteles å förståndets vägnar,
men han var äfven en så skicklig målare, att han efter kejsarens beskrifning
förfärdigade en liksom lifslefvande afbild af jungfrun i drömmen. Denna af-
bild framlade han till åskådande för alla främlingar och resande, som drogo
fram denna väg, och af hvilka en händelsevis i den igenkände likheten med
grekiska prinsessan. Visiren begaf sig genast åstad till Grekland, såg prin-
sessan och fann, att hon var alldeles sådan, som kejsarens inbillning och hans
egen pensel hade målat henne. Dock hade bon af följande skäl gjort ett he-
ligt löfte att aldrig gifta sig. Då hon en dag gick och promenerade i sin
trädgård, fick hon händelsevis se elden förtära ett påfogelsyngel. Påfogel-
honan stannade qvar hos sina ungar och delade deras öde. Men påfogelbanen
flög sjelfviskt bort och lät dem omkomma i lågorna. Derför föraktade och af-
skydde hon det manliga könet. Då visiren hörde detta, bad han om tillåtelse
att med sina målningar få pryda hennes palats, och målade på en af dess
väggar en utmärkt fördelaktig bild af sin kejsare, som förestäldes sittande på
en tron i ett lusthus, rundt omkring hvilket utbredde sig ett fullkomligt para-
dis. Genom förgrunden rann en klar ström, på hvars vatten de döda krop-
parne af en fullvuxen antilophane och flera ungar flöto omkring, under det att
antilophonan helt lugnt gick och betade på stranden. »Hvem är denne man,
och hvad är det för djur?» frågade prinsessan. »Det är kejsaren af Kina»,
svarade visiren, »och djuren äro antiloper, som händelsevis "drunknade en dag
inför hans ögon. Fadern delade sina ungars död, men deras moder öfvergaf
dem. Genom detta bevis på trolösheten hos det qvinliga könet fattade Hans
Majestät en sådan motvilja för detsamma, att. han aflagt ett heligt löfte att
aldrig gifta sig.» Då prinsessan hörde detta, föll hon i ett djupt begrundande,
hvarpå slutet blef, att hon erkände, det såväl mannen som qvinnan möjligen
kunde hafva skäl att beklaga sig öfver trolöshet, och att en kejsare med så-
dana känslor troligen skulle blifva en för henne passande man. Icke långt
derefter gifte han och hon sig med hvarandra, »och så fick kejsaren, hvad han
hade längtat efter.»
Låtom oss slutligen öfvergå till de sagor, i hvilka någon religiös lära in-
skärpes! Med några obetydliga förändringar, såsom utbytande af ordet Koran
mot Bibel, och Fredag mot Söndag, skulle följande berättelser kunna vara
uppbyggliga och lärorika äfven bland oss. Den första förtäljer, huru det en
gång bodde i Kairo en fattig vattenbärare vid namn Numan, som hade ett
enda barn, en god gosse, hvilken flitigt studerade Koran, och én enda kamel
till att hjelpa honom i hans dagliga sysslor. En dag blef gossen af sin lä-
rare uppmanad, att nästa gång han kom taga med sig en gåfva. Och vat-
tenbäraren, som var intagen af vördnad för Koran, skänkte dess uttolkare,
gossens lärare, allt hvad han egde, sin enda kamel. Följden blef, att han den
dagen icke förtjenade något, och när natten kom, måste’han gå tills sängs utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
