Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHOPIN. 647
aftaga, tröttnade hon på den ständiga vård och uppmärksamhet, som den lidande
konstnären behöfde, och att hon länge väntade på ett tillfälle att göra sig qvitt
sin besvärliga förbindelse. Utgifvandet af Lucrezia Floriali säges hafva varit
en af dessa vanliga krigslister, och det kan icke förnekas, att under dylika
omständigheter hon visade en stor brist på grannlagenhet, då hon offentlig-
gjorde en berättelse, som hade en så slående likhet med den sorgliga verklig-
heten. Hennes barn — verkliga »enfants terribles) — gjorde förolämpningen
ännu smärtsammare genom att hånande fråga kompositören: »Vet ni M. Chopin,
att prins Carl (hjelten i novellen) skall vara ni?» Men det bevisar okunnig-
het om George Sands öppna natur att beskylla henne för att hafva på sådant
sätt varit orsaken detta sista och bittraste sår. :
Slutet på allt detta blef, att Chopin i början af 1847 plötsligt lemnade
George Sands hus och aldrig mer talade vid henne. Ännu en gång samman-
träffade de händelsevis i en väns hus. Hon gick fram emot honom med ut-
sträckt hand och med namnet »Frédéric» på sina läppar; men han vände sig
bort och lemnade tyst rummet.
Den omedelbara följden af dessa ledsamma tilldragelser var ett häftigt ut-
brott af Chopins sjukdom, hvarifrån han långsamt hemtade sig, och endast
genom den sjelfuppoffrande vård han fick af sin gunstling och lärjunge, Gut-
mann, som aldrig ett ögonblick lemnade hans sjuksäng. Det var hufvudsak-
ligen för att frigöra sig ifrån den själs- och kroppssvaghet, hvarunder han
qvaldes, som Chopin återupptog sin länge uppskjutna plan att besöka England,
och i denna afsigt styrktes han genom de revolutionära händelser, för hvilka
Paris snart blef skådeplatsen. Året 1848 var vitne till ett uttåg af pariser-
konstnärer till England, likt det som det fransk-tyska kriget förorsakade. Ber-
lioz, Kalkbrenner, Thalberg, Charles Hallé (som bosatte sig i London) voro
bland flyktingarne. Chopin landsteg i England den 21 April 1848, och ifrån
denna dag ända till hans afresa kan man följa honom nästan steg för steg.
En gång förut, i Augusti 1837, hade Chopin gjort ett kort besök i Lon-
don, sannolikt för att fråga någon läkare till råds. Vid detta tillfälle lät han
icke offentligen höra sig och han synes hafva iakttagit ett strängt incognito
till och med för sina närmaste vänner. »Chopin säges hafva visat sig här helt
plötsligt», skrifver Mendelssohn från London i September 1837; »men han be-
sökte icke någon och gjorde icke någons bekantskap. Han spelade en afton
högst förtjusande hos Broadwood (den beryktade pianofabrikanten) och derefter
skyndade han bort igen. Jag hör att han ännu lider mycket.» Sedan såg
man icke till honom i London under de följande elfva åren, men hans kom-
positioner började småningom sprida sig bland de mera fint bildade konstvän-
nerna, och flera utmärkta engelska musikidkare, sådana som mr Osborne, mr L.
Sloper m. fl. hade hört honom i Paris och helsade honom med glädje väl-
kommen vid hans ankomst hit. Men ibland hans ifrigaste beundrare böra om-
nämnas två skotska damer, misses Stirling, af hvilka den ena var Chopins mest
omtyckta lärjunge. Under hela hans vistelse i England egnade dessa damer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
