- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 2. (Årgång 2. 1869). /
294

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kan tilskrifva deras underlåtande någon otienlig sparsamhet, utan mera
en ähuga på alt giörligit sät, at illustrera architecturen och visa, at
den konsten är vacker och magnifique nog af sig sielf, utan at behöfva
någon tilhielp.» Slutligen anmärkes ock, att de statyer, som skulle
stå på östra och vestra gafveln, kunde komma att förderfvas af röken
från de närbelägna skorstename. ’

Som man ser, förråda dessa anmärkningar lika mycket skarpsinne
som känsla af byggnadskonstens egentliga väsen; de uttala med en
förvånande klarhet grundsatser, som ingalunda öfverensstämde med
samtidens åsigter i frågan om denna konst, och hvilka det varit först
nyare tider förbehållet att rätt uppfatta och sätta i verket Här som
annanstädes framstår Karl XII som en framtidsman, uppfattande
förhållandena i ett nytt, från hans omgifning skildt ljus. Feif bekänner,
att han ej förmådde med sina motskäl uträtta något, ett bevis för Karls
styrka äfven i gifvandet af skäl för sin öfvertygelse, när han ansåg
detta passande för sig. »Ang. Statuerne ville H. M:t icke eftergifva det
ringaste, innan kraftigare skiähl blifva andragne, ehuru mycket iag
och bad för dem», säger han. Imellertid var Karl ej heller halsstarrig,
när han fann sig öfvertygad; ty till och med i detta fall gaf han med
sig längre fram. »Hans M:t har gifvit Statuerne pardon, dock med det
förbehåld, at de in uti huus måste brukas sparsamt», heter det i br.
17. De af Tessin anförda skäl för deras behållande i kyrkan nämnas
ej; det skulle eljest ha varit ganska intressant att se af hvad art de
voro, i fall man ej får antaga, att konungen gaf efter endast af
und-seende för den erfarne och omtyckte konstnärens önskan.

Att dessa konungens invändningar mot bildstoders bruk vid
byggnader ej härrörde af någon likgiltighet för sjelfva den konst, hvars
alster de äro, synes klart af hans åsigt om det sätt, på hvilket
de egentligen borde komma till användande. Feif skrifver, omedelbart
efter det han herättat sitt försvar för stoderna, följande: »Elliest har
Hans M:t discurerat om Riddare orden och flere heders tecken,
hvarmed de skulle kunna benådas, som giorde några särdeles bedrifter, så
val i krigz- som andra bestälningar. Men Hans M:t tycker om alt
annat intet så myket, som om det, at på de gambla Romares sät,
anten en Statue eller stod [= pelare] en sådan til heder och åminnelse
på viss därtil utsedd platz skulle blifya uprättad, Statuen eller stoden
proportionerad efter beskaffenheten af hvars och ens märkelige
bedrifter; doch således, at stoderne intet förr än efter dess död skulle
up-sättias, på det ingen måtte få en sådan ährestod uprättad, som sedan
genom ellackt förhållande förtiente straf, eller och at förekomma, det
mången, sedan de en gång fåt en stod, intet vidare bekymrade sig
om någon särdeles vacker gieming.» Denna heder, som Karl sjelf
ansåg som det yppersta bevis af erkänsla för en hjeltes bedrifter, har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:57:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/2/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free