- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 2. (Årgång 2. 1869). /
295

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en egendomlig ironi af ödet ej unnat honom sjelf, vår förnämsta
krigare, förr än nu, hundrafemtio år efter hans död.’ I sanning, det var
hög tid att svenska folket betalade sin tacksamhetsgard till denne
utomordentlige man, som i så mycket stod öfver och framom sin tid,
och hvars största fel just detta var. Innan Molins mästerverk såg
dagen, har Karl XII, förf. veterligen, ej varifrämne för något i hårdt
material utfördt skulpturverk, om vi undantaga den byst, som
modellerades af den skicklige konstnären, kongl hofstatybildhuggaren
Jacques-Philippe Bouchardon, i Stockholm 1747 och göts af Gerhard Meyer 1749l).

Bland mångfaldiga andra fabler, som utspridts om Karl XII, är
älven den, att han aldrig velat låta måla sig och öfverhufvud ej haft
sinne för målarkonstens verk. Det egentliga upphofvet till denna saga,
som anförts af Voltaire m. fl., torde vara att söka i en anteckning å
ett porträtt i kroppsstorlek af konungen, hvilket finnes i Versailles.
Anteckningen, hvars äkthet är underkastad stort tvifvel, bär namnet
David ton Cbafft -) och begynner: Voicy Uunique portrait, que
Charles XU de Glorieuse memoire Roy de Svede a jamais permis
qu’aucun peintre tirat de luyf apres son avenement ä la Couronne.
Vidare säges att kungen troligen ångrade tillåtelsen, emedan han efter
porträttets fullbordande mad en knif utskar ansigtet, hvilket sedan
ånyo blifvit insatt Taflan målades i Lund 1718. Hela påskriften i
en väfnad af dikt och sanning, såsom bestämdt framgår af följande.
Dess grundval är en anekdot, som berättats af Lorens Pasch d. ä. för
hans son, professor Pasch, och hvilken förf. på annat ställe3) redan anfört
Der säges, att kungen en dag i Lund kom in i Kraffts atelier, för att
se på det då under arbete varande porträttet Konstnären sjelf var
imellertid sjuk, och endast hans elev, den unge Pasch, fanns på stället
Förmodligen för att roa sig åt ynglingens förlägenhet, skar då kungen
sönder taflan. »Öfver detta», heter det i vår källa, »blef unga Pasch
så bestört, att han begynte gråta. Konungen och de herrar, som
honom medföljde, roade sig deråt; men sedan han efterfrågat dess namn,
klappade han honom på axeln och sade, att han skulle komma ihog
honom.» Af detta skämt med en försagd yngling har nu anteckningen
och efter denna flere historici gjort en fullkomlig fabel. Ty af
konungen finnas ej blott otaliga målade och graverade porträtt, utan, hvad
vigtigare är, flerfaldiga sådana, dem han sjelf bortskänkt, och hvilkas
äkthet sålunda är satt utom allt tvifvel. Sådana äkta porträtt ha * *)

l) Exemplar i brons finnas & Stockholms slott, Engso i Westmanland
och möjligen annanstädes; ett i bly finnes i hr Christian Hammers
samlingar.

-) Krafft biet’ ej adlad förr än efter konungens död. — Inskriften
har förf. sett å en 1866 i Stockholm utställd kopia, af O. Isachsen.

*) I en uppsats i Ny illustrerad tidning: Ett drag i Karl XII:s karakter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:57:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/2/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free