Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sin höjdpunkt nådde dock onekligen denna fjellentusiasm i
Wolffs för öfrigt så vackra iösterlandssång, der det i sångens slut
heter:
»Om Kloden rokkes end, dets Fjælde
Skal Stormen dog ei kunne fælde,
Som Bauta end de skulle staa
Og vise, hvor vort Norge laa.»
Man hade nu bestigit det sublimas öfversta tinnar, och derifrån
till det löjliga är det, som bekant, blott ett enda steg. Försåvidt detta
steg ej redan för länge sedan blifvit uttaget, togs det genom den
förändring, Wolff, som sjelf genom kritiken blifvit uppmärksamgjord
på det stötande i ofvannämnda slut, företog, i det han slog om och
ändrade satsen — hvem gissar det? — till:
»Om Kloden rokkes lidtt dets Fjælde
Skal Stormen dog ei kunne fælde.»
i
Efterhand som man började fira konstitutionsfesten den 17 Maj,
upnstod också i poesien en mot denna dags karakter svarande
patriotisk festpoesi med en egen, oupphörligt återkommande fraseologi, som
till och med har lefvat ända in i vår tid, och som isynnerhet med
framgång rörde sig i den föreställningen, att likasom naturen i Maj
bryter sina fjettrar och smyckar sig till fest, så bröt äfven Norge en
majdag sina fjettrar, och fjell och dal smycka sig nu i grönt till
fri-hetsfesten. Vi vilja icke trötta våra läsare med de otaliga exempel,
vi skulle kunna framdraga på den beständigt återkommande retoriska
bombasten i dessa sånger.
En aning om att i dessa patrioriska utgjutelser låg mera svulst
än naturlig känsla synes också dunkelt hafva föresväfvat periodens
diktare; ty nästan alltid måste skalden bygga en bro mellan
verklighetens situation och den sfer, hvari dikten skulle röra sig, genom en
inledning, hvari han liksom förbereder läsaren på, att han nu skall
segla upp i de högre regionerna. Om denna inlednings stötande
prosaiska enformighet kunna några fä exempel gifva en föreställning:
Den krönta nationalsången offrar en hel vers på en sådan
inledning:
»Sønner af Norges det ældgamle Rige
Sjunger til Harpens den festlige Klang,
Mandigt og højtidsfuldt Tonen skal stige:
Fædrenelandet indvies vor Sang!
Fædreneminder
Herligt oprinder,
Hvergang vi nævne vor Fædrenestavn —
Svulmende Hjerter og glødende Kinder
Hylde det elskte, det hellige Navn!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
