Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var denna cykel, som utgafs från 1819 i »Morgenbladets»
söndagsnummer och upptogs i »Digtninge, samlede 1825», under
namn af: »Skizzerede nationale Fortællinger i Breve fra Carl Møllmann»,
en pseudonym, hvaraf Hansen ofta begagnade sig i de i brefform hållna
berättelserna.
Dessa »nationale Fortællinger» äro samtliga, fingerade att vara
iakttagelser på en resa genom Norges särskilda distrikter och
framställer brefskrifvarens beröring med en del bönder, han träffat på
sin väg.
1 »Luren» är det en sjelfbesuten bonde i Guldbrandsdalen, hvars
dotter älskar en backstugusittares son. Pe två unga hafva begått ett
felsteg; de uppfostra barnet hemligt och underrätta hvarandra genom
luren om huru »Litan lever» — en i och för sig rörande, täckt utförd, om
än ej sannolik skildring. Men nu får brefskrifvaren reda på
hemligheten, och genom en smula moralpredikande förmår han den ända
till detta ögonblick styfve och stolte bonden till att upptaga svärsonen
och förlåta dottern. Häri ligger en så himmelsskriande osannolikhet,
att hela sannheten i bondens karaktersteckning derigenom forvrides
till fiktion och visar tillbaka på det uppdiktade, ej upplefvade i
berättelsen. En norsk storbonde, som i åratal icke af sina egna kan
öfver-talas att taga en backstugusittares’ son till sin svärson, låter sig
sannerligen icke besegras genom litet moralpredikande af en trämmande
resande och vid uppdagandet af dotterns vanära genom samme resandes
(Mollmans) oförlåtliga indeskretion, till och med om han än så många
gånger får bibeln och Snorre Sturleson* framför sig på bordet, huru
vacker och betydelsefull än denna sammanställning i och för sig
kan vara.
1 »Bergmanden» är det en fattig grufarbetare i Kongsberg, som
inhugger Ingemanska verser af egen fabrik i grufvans väggar, hvarest
nu åter brefskrifvaren vinner förtroende af bergsmannens son och får
höra den romantiska historia, som anknyter sig till verserna.
I »Snedkerkonen» möta vi en bildad dam, som af kärlek gifter
sig med en bonde och sedan förtäres af längtan efter det
samhälls-stånd, hon lemnat — en för öfrigt sann och vacker skildring, som
endast förderfvas genom det olyckliga infallet, att hon har efterlemnat
verser, hvilka, på det de ej skola förstås af mannen och bedröfva
honom, äro skrifim på tyska, och innehålla skildringen af hennes olycka.
Dessa verser, som mannen knappast tycks ha upptäckt, eftersom
Möllman kan stjäla dem, på det ingen resande någonsin måtte
öfver-sätta dem för mannen, införas i berättelsen, i hvilken den resande
naturligtvis åter vinner mannens fulla förtroende och får höra hans hustrus
historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
