Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konstitutionens årsdag, den 17:de Maj, fick genom Carl Johans okloka
motstånd en betydelse, som den eljest aldrig skulle erhållit.
Det var isynnerhet denna sistnämnda fråga, hvilken blef föremål for
studenternas ifriga demonstration, som det dock skulle föra oss för
långt från vårt ämne att här närmare skildra. Studenterna bildade
allaredan d. 2 Oktober 1813 en förening, »Studentersamfundet», som
var medelpunkten för den liberala riktningen och uppträdde fiendtligt
mot de påtänkta inskränkningarna i den norska grundlagens fria
andemening. Men redan under denna periods sista år upptäcka vi spår
till, att »Studentersamfundet» också innehållit ett loyalt element, att
brodden till den stridighet inom den norska studentverlden, som ingrep
så mägtigt i norska litteraturen under nästa period, allaredan var
tillfinnandes, om än i andra former.
Från svenska sidan hade man på vissa håll gjort Carl Johans sak.
hans uppträdande mot 17:de Maj o. s. v., till Sveriges sak och såg i
Norges motstånd mot hans strafvanden uttrycket af en . mot Sverige fiendtlig
stämning. Detta föranledde en verklig ovilja mot den svenska
aristokratien, som man ansåg nästan farlig för Norges demokratiska
utveckling, och denna fiendtlighet, som lätt tog utseendet af ovilja mot
Sverige sjelft, fick luft genom en ren tillfällighet. Anledningen var
uppförandet af ett ömkligt feststycke d. 4 Novetnber (föreningsdagen)
1827. Detta »divertissement», som hade till titel »Fredsfesten», var
författadt af den svenske teaterdirektören Strömberg och uppfördes af
hans sällskap i den sedermera uppbrunna, s. k. Strömbergska teatern.
Scenen försiggick på svenska gränsen, hvarest svenska och norska
bönder voro församlade och drucko de förenade rikenas skål. Då
svenskame drucko Norges skål, gick det ännu väl, men då en norrman
föreslog Sveriges skål1), var man taktlös nog att börja en hvissling,
som naturligtvis ej kunde annat än såra svenskame, af hvilka ej så
fä funno8 i Kristiania, flera t. o. m. i teatersalongen. Isynnerhet var
ståthållaren, för tillfället en svensk, förbittrad, och hela uppträdet
blef inrapporteradt.
Kort tid derefter yttrade sig bland studenterna en ifrig omsorg för
att icke bära ansvaret för ofvannämnda uppträde i teatersalongen, som
naturligtvis hade uppväckt Carl Johans synnerliga ovilja, och för första
gången uppträder i det politiska lifvet en fraktion ibland studenterna,
som gör sig till representant för loyaliteten och intelligensen och
in-gifva en adress till konungeu, hvari denne försäkras om, att »de frieste
af Norges frie Ungdom» misshilligar teaterexcessen och hysa
tillgif-venhet för H. M:t. Men ej Heller denna adress, och isynnerhet icke
det citerade uttrycket, behagade Carl Johan, som ansåg »de frieste af
å) Så meddeladt af en på teatern närvarande svensk officer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
