Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oändliga barmhertighet och vår Ringhets bön och välsignelse vare
med eder alle!
Gifvet å kyrkokontoret i Metropolitstiftet Kefalonia den 2 Mars
1856.
Spykidon, Metropolit af Kefalonia. L. S.
N. Prest Mantzubinos,
Metropolit-sekreterare.»
Denna bannbulla utgafs äfven från trycket, jemte en inledning
samt beledsagad af en Skamskrift, »utgifven under medverkan af Hans
Helighet, den högärevördige Herren Metropoliten Herr Spyridon, det
heliga presterskapet och det ortodoxa folket på ön Kefalonia».
Skamskriften, som icke innehåller något svar i sak, är ett
besynnerligt stycke ordsvammel. Men dermed ansågs emellertid icke
vara nog, utan utgafs äfven till pöbelns förlustelse en annan skrift,
kallad: »öknens vederstygglighet på Kefalonia eller den ogudelige A.
Laskaratos», med motto på titelbladet: »Hans barn blifve faderlösa och
håns hustru enka! — Krymplingar varde hans afkomma, tiggare och
föraktade!» —
Sedan Laskaratos, på sätt förut är anfördt, efter bannlysningen
flyktat till London, utarbetade han till svar på nyssnämnda skrifter
en slags apologi, hvaruti han bemöter dem med godt lynne, men också
med en mördande satir. Han talar här med mera höghet, kraft och
inspiration än i mysterierna. Likväl lyckades han icke i London
fästa någon uppmärksamhet vid sin sak, helst de engelska
missions-sällskapema så kort förut (1854) förklarat, »att man väl erkände, att
den grekiska kyrkan i det väsendtliga har antikrists drag, likasom
den latinska, men trodde, att för missionen nu icke var något att
göra på denna mark.» Laskaratos kunde icke heller få sitt manuskript
tryckt, men tog afskrifter deraf, hvilka blifvit utdelade till flere af
Europas större biblioteker. Först i början af innevarande år har det
sett dagen genom pressen. Den bannlyste har åter upprepat de ord,
med hvilka han inledde sitt hufvudarbete: jag skrifver icke endast för
det nuvarande slägtet, ty det kan icke förbättras; men jag skrifver
för de många, som komma, att de må tacka mig i min graf derför.
Laskaratos visar i sitt svar: att bannlysningen var helt och hållet
stridande emot den ortodoxa kyrkans egna lagar, som förklara en
sådan »ogiltig, tillåta den bannlyste att förakta den, och förbjuda
andra biskopar all gemensamhet med bannbullans utställare, intill dess
han försonat sig med den bannlyste»; att före en hvar giltig
bannlysning »skulle gå en kyrklig undersökning, och den anklagades skuld
bevisas inför en kyrklig domstol, inför hvilken han borde instämmas»;
att bannlysningen äfven var stridande mot den borgerliga lagen, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
