Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Götiska Förbundet, slöt sig äfven Beskow, och hans fosterländska
Minnesbilder äro, i likhet med Tegnérs Frithiof och Geijers nationella
dikter, frakter af denna förenings kraftiga och entusiastiska anda, om
än de hafva mognat långsammare. 1 Beskows »Karl den tolfte. En
Minnesbild» uppenbarar sig ännu så sent, som år 1868, en omedelbar
följd af det längesedan upplösta Götiska Förbundets verksamhet, dess
storsinnade och inspirerade uppfattning af den nationella svenska
karakteren. 1 förbundets tidskrift Iduna tecknade sig Beskow B. B.
Aren 1818 och 1819 utgaf Beskow tvänne delar lyriska dikter,
under namn af »Vitterhetsförsök». Ar 1829 följde en ny upplaga, och
år 1862 första delen af en tredje. I företalet till den sistnämda
uttalar sig Beskow sjelf med stor blygsamhet om sitt skaldskap. »Om
än», yttrar han, »gengångare i dikten sällan göra lycka, kunna dock
stycken, som sakna burskap inom den högre diktens område, äga
vitsord såsom bidrag till tidskiftets skildring.» Också finner man i Beskows
»Vitterhetsförsök» talande prof på den fosterländska anda, som lifvade
poesiens och konstens målsmän i Sverige under de tre första årtiondena
af vårt århundrade. Karl XII, Lejonkonungen, Wasas dröm,
Kämpens graf m. fl. stycken vittna, huru mäktigt Beskow var gripen af
svenska häfdens och ärans storhet, hvars dyrkan han ock sedan
till sin dödsstund blef trogen. Den stämning, ur hvilken den unge
skaldens poemer öfver Karl XII och Lejonkungen klingade fram,
återfinnes ännu oförsvagad i den gråhåriges minnesbild af samma
personlighet. Så påträffas redan tidigt den dolda, röda tråd, som
genomlöper Beskows mångskiftande lif och slutligen der blef allrådande.
Beskow kan derföre med stolthet göra anspråk på den domen,
att han förblifvit trogen sin ungdoms idealer. En sida af Beskows
skaldskap har, såsom oss synes, orättvist blifvit undanskymd af de
öfriga, mera lysande, men mindre varaktigt sköna: det är hans erotiska
dikter till Laura, bland hvilka många äro utmärkta i känslans liflighet
och behag. Vi vilja såsom prof derpå anföra följande två täcka
stycken:
Törarosen.
Kom ned, o ros, från tornet der!
Dig bör en vacker haud förvara.
Du, som af blommor skönast ar,
Bör ock den lyckligaste vara.
Gå, att dö bort i Lauras sköt!
Må det din thron, din graf fä blifva.
Om jag så lycklig döden njöt,
Jag strax min lefnad ville gifva.
Men sknlle en rival sig våga
Att störa der det lugn du har,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
