Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om idéernas inflytande p& ett folks öden.
(Ur en föreläsning af Ed. Laboulaye vid Coflége de France.)
Det är min afsigt, att denna gång upptaga till behandling en
fråga af allmän natur, men som för öfrigt står i ett nära sammanhang
med de speciela frågor, med hvilka vi här hafva att sysselsätta oss.
Jag ämnar undersöka, hvilket inflytande idéerna utöfva på ett folks
öden, på dess lycka eller olycka. Med idéer förstår jag alla de
religiösa, politiska, sedliga samt ekonomiska föreställningar, som man kan
göra sig om individen, samfundet och staten.
Vi möta då först en skola med mycket vidsträckt utbredning,
ehuru hon ej har någon erkänd chef, en skola, som icke tror på
idéerna, och som är öfvertygad om att det i verlden icke gifves något
annat än intressen och passioner. Jag känner flere af dessa store
machiavellistiska politici, som hålla före att skurkaktigheten är ett
bevis på andlig begåfning, men hvilka i allmänhet lyckligtvis äro
mindre spirituela, än de sjelfve inbilla sig. Sörjen för att intressena
blifva sedda till godo, säga de, tyglen passionerna, och I fyllen
vil-koren för en god styrelse! Någon annan regel än denna gifves ej i
politiken. Alla menniskor bchöfva lefva och alla åstunda att göra sin
lycka. Arbete — se der deras första omsorg. När det finnes bröd i
förrådskammaren, är bonden tillfredsställd; när köpmannen förtjenar
penningar, begär han intet mera. Men för att arbetet må blifva
öfver-flödande, fordras trygghet. Derföre måste ordningen vidmagthållas till
hvad pris som helst. Fyllas dessa båda vilkor: anskaffande af arbete
och ordningens upprätthållande — då är hvarje styrelse god.
Menni-skan är öfverallt densamma; öfverallt är hon hemfallen åt sina
intressen och passioner; det tjenar då till intet att tala till oss om
idéer; sådant kan duga för gamla professorer eller för helt unga
studenter, det är en prydnad, en lyx, men vi äro praktiskt folk och tro
ej på annat än på de penningar, vi förtjena.
De, som försvara denna vackra teori, desse s. k. »solida»
menniskor, äro såsom alla inskränkta hufvuden: de äro andligt när&ynta, i
det att de ej se annat än det de kunna gripa med händerna. Det är
visst sannt, att ordningen är det första behofvet i ett samhälle. Det
lider intet tvifvel, att under revolutionstider vid flera tillfallen
ädelsinnade bemödanden hafva misslyckats, emedan man glömt just detta
förnämsta vilkor: att menniskan behöfver trygghet för morgondagen.
Sannt är äfven, att intressena, och i synnerhet det heligaste af dem
alla, arbetets, böra ses till godo; det är nödvändigt, att ett folk
arbetar, att trygghet råder i sinnena och ordning på gatan. Men då
man kommit i besittning af allt detta, har man dock ej mer än hälften
af det nödvändiga. Det är icke sannt, att menniskan lefver endast af
bröd; det är ej ens sannt, att säkerheten är fullständig, att arbetet är
betryggadt, om man ej skaffar tillfredsställelse åt vissa idéer. På det
att bonden, på det att arbetaren ej må känna sig orolig för
morgondagen, fordras ofta åtgärder af rätt invecklad beskaffenhet.
En skomakare i Konstantinopel anser sig åtnjuta full trygghet,
om blott viziren icke har sett honom, och han kan hoppas att ej blifva
undfägnad med käppslängar. En fransk skomakare skulle icke finna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
