Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillåtelse att här uppläsa detsamma för att göra klart för Eder, hvilket
betydligt afstånd skiljer detta betraktelsesätt från vårt eget. Det
ifrågavarande yttrandet förekommer i Bossuets Politik hemtad ur den
heliga skrift, 7:de boken, och är af följande lydelse:
»Regenten är det allmänna lugnets beskyddare; detta lugn hvilar
på religionen och bör tjena till stöd åt thronen, hvars grundval det
utgör. De som icke vilja tillåta, att regenten brukar stränga åtgärder
i hvad som rörer religionen, emedan religionen hör vara fri* äro fångne
i en gudlös villfarelse. Vore deras mening sann, så borde man ju
bland alla undersåter och i hvarje stat tillstädja afgudadyrkan,
ma-homedanismen, judaismen, all slags falsk religion, till och med
guds-försmädelseu och ateismen, och de allrastörsta brott skulle sålunda få
hlifva utan straff.
Läggen märke till, att Bossuet sjelf gör den mest träffande anmärkning,
som kan göras mot hans åsigt! Man invänder mot honom, att
religionen bör vara fri, emedan den är en hjertats öfvertygelse: han antager
detta sätt att uppställa frågan, och I hafven hört, hvilket svar han
ger derpå.
Vid sidan af detta ställe ur Bossuet. hvilket är ett uttryck af den
på hans tid rådande opinionen, skall jag för Eder uppläsa ett yttrande
af en vida mindre känd författare, hvilkens minne, förglömd t af
historien, endast qvarlefver inom hans egen sekt, en af de minsta inom
kristenheten. Jag talar om Barclay, qväkaren. den på sin tid
ryktbare, som stod i vänskapsförhållande till William Penn. Barclay
in-lemnade år 1675 till Karl II en Apologi för den sanna kristna
teologien, sådan hon förkunnas af den menighet, hvilken man på gåckeri
kallar »qvåkare». Denna apologi har blifvit öfversatt på alla språk;
jag uppmanar Eder, att åt densamma skänka en plats i Edert bibliotek,
och i synnerhet att sorgfälligt i minnet bevara detta datum: år 1675,
ty det året föddes den religiösa fördragsämhetens idé till verlden.
»Alldenstund Gud åt sig förbehållit herraväldet och magten öfver
samvetet såsom varande den ende, som’ kan på rätta sättet undervisa
och styra detsamma, så är det ej tillåtet för någon, hvilken än
hans myndighet må vara i denna verlden, att tvinga andras samveten. —
Detta är orsaken, hvarföre vi måste anse att alla mord, bannlysningar,
landsförvisningar, menniskors inspärrande i fängelse och alla dylika
förföljelser, för hvilka de utsättas, som hafva en från den öfriga kulten
afvikande mening i religionsangelägenheter, här fly ta från ett sinnelag
sådant som det, hvilket fønns hos Kain, brodermördaren, och äro
stridande mot sanningen. — På det att ingen må skada sin like, kvarken
till hans lif eller till hans egodelar, under åberopande af samvetet
såsom förevändniug, ej heller begå något, som är oförenligt med
samhällets lugn och samfärdseln mellan menniskor, bör det i lag stadgade
straffet tillämpas på den skyldige utan anseende till personen.»
I kunnen nu sjelfve afgöra, hvilken som är en sannare kristen,
qväkaren Barclay eller erkebiskopen Bossuet.
Men hvad är då orsaken till att en man med stora vyer. sådan
som Bossuet, har kunnat göra sig till apostel för förföljelsen? Detta
beror på en af honom omfattad falsk idé. Bossuet betraktar den lära,
som af kyrkan förkunnas såsom sanningen, och till hvars försvarare
konungen gjort sig, såsom en en gång för alla faststäld lag. Han
betraktar ej frågan ur den individuela uppfattningens synpunkt; han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
