Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trösterika underrättelsen, att en af skapelsedagarne motsvarade den
siluriska formationen, en annan den permiska och så vidare. Skada
blott, att dessa formationer eller perioder endast existera såsom
nödvändiga klassificeringar i vetenskapliga verk, medan naiuren sjelf icke
känner till dylika perioder eller språng i utvecklingen. Det gafs
visserligen en tid, då man betraktade jordlagrens uppresta ställning, när
de från det horizontala läget intagit ett lutande, såsom resultat af en
plötslig jordrevolution, och likaså har det gifvits en tid, då den
herr-skande åsigten på samma sätt förklarat uppkomsten af de lefvande
varelserna på jorden. Man antog ett tillstånd af hvila, afbrutet i följd
af naturkrafternas rasande våldsamhet, då allt lif utsläcktes, alla berg
och dalar förvandlades: men paroxysmemas tid är förbi, de tillhöra
åtminstone icke geologien i våra dagar.
På samma sätt som man i början öfverskattade verkan af vattnets
inflytelse i forntiden, så gjorde man äfven med eldens eller
hettans. Sednare fann man likväl, att såkallade trappartade
bergarter, sådana som i smält tillstånd utflutit ur jordens inre,
tillhörde alla formationer från de äldsta till de yngsta, liksom man har
anledning tro, att vulkanismens verkningar icke äro svagare nu än
förr. Det största utflöde af smält massa i nutiden egde rum på
Island under förra århundradet, och detta motsvarar visserligen icke
hvad som ligger blottadt från den förhistoriska tiden. Men man
får icke förbise, att till följd af jordytans ständiga afnötning
synes det som träder i dagen från äldre eruptioner vara
omfattande; ty på djupet försiggår tvifvelsutan den största bildningen af
bergarter genom hettans inverkan, likasom de sedimentära bergarterna
afsätta sig på jordklotets yta. Förut trodde man, att de mägtiga
granitmassor, vi känna i jordskorpan, utgjorde produkten af en
plötslig stelning af smält material, och man jemförde de granitiska
bergarterna med de nyare vulkaniska. Numera antar man allmänt, att
graniten och porfyrn bildats på djupet under långsam afsvalning och
kristallisation. De väldiga granitmassorna lemna således ingen
jem-förelse med lavaströmmame, som utflöda öfver ytan och hastigt stelna.
Graniten erhöll sitt namn af urberg, emedan den ansågs tillhöra vår
jords äldsta stelningsskorpa; numera anser man en granitbildning
under våra fötter på stort djup långtifrån osannolik. Sålunda vexla
begreppen af det äldsta och det yngsta, och de ofantliga krafter, hvilka
man anser ha vant nödvändiga för upplyftandet af Alpernas och
Pyreneer-nas bergmassor, voro måhända icke af annan art, än de som nu hålla på
att lyfta Skandinaviens jord öfver dess förra nivå. Man känner icke
dessa krafter, men gissar på värmet eller kristallisationskraften, hvilka
båda kosmiska krafter äro oemotståndliga. Om bergmassan småningom
uppvärmes mot djupet, till exempel i följd af ett blidare klimat, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
