- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 2. (Årgång 2. 1869). /
397

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

berättelsen om jordens ursprung och om de allmänna förändringar den
redan undergått eller skall undergå till verldens ända. Han omtalar,
der, huru jorden före syndafloden njöt af en beständig vår, visade,
huru jordskorpan remnade genom solstrålame och sprack, hvarigenom
diluvialvattnet störtade ut från afgrunden i det inre. Från de heliga
författarne och från hedniska auktoriteter framhöll han profetiska
åsigter om klotets blifvande revolutioner, lemnade en fasaväckande
skildring af den brand, som skulle förtära jorden, och bevisade att en
ny himmel och en ny jord skulle uppstå ur ett andra kaos —
hvar-efter det heliga tusenåriga riket skulle följa. Enligt flera aktade
skriftställare från denna tid fanns i skriften en god grund för antagandet att
lustgården, som bestods åt våra första föräldrar, icke låg på jorden sjelf,
utan ofvan skyn i en trakt mellan jorden och månen. Detta
högvig-tiga ämne behandlar Buraet med passande värdighet. Han medger
villigt, att paradisets geografiska läge icke var i Mesopotamien, men
påstår likväl, att det var på jorden i södra halfklotet nära
dagjem-ningslinien. Efterklangen af dylika fina distinktioner bör numera
hafva tystnat, och en spridd kunskap om de verkliga tilldragelserna i
naturen befriar från hvaije tvifvel med hänsyn till utsagor af dylik art.

I likhet med flera af geologiens frågor har frågan om de
organiska varelsernas framträdande på jorden genom fortsatta upptäckter
erhållit ett olika svar. Numera antages allmänt åsigten om det
organiska lifvets gradvisa utveckling. Om ett totalt utsläckande af
lifs-formerna och skapande af nya är icke längre fråga. I de äldsta
af-lagringarae träffas spåren af de lägst utvecklade växter och djur, i
yngre lager blifva formerna talrikare, slutligen antar djur- och
växt-verlden nutidens prägel. De funna djurformerna bära imellertid endast
negativt vittnesbörd. Att djurformer af vissa slägten och arter
förekomma i vissa bergslager utesluter icke tillvaron af andra arter och
slägten i andra delar af jorden. Röster hafva till och med höjt sig.
hvilka visserligen i likhet med den nyssnämnda åsigten framhålla den
genomgående artförändring, som eger rum, men deremot förneka den
gradvisa utvecklingen från ett lägre till ett högre. Af de nio
hufvud-formationer, säger man, i hvilka berg- och jordlagren indelas, äro de
sju äldsta hafsbildningar, den åttonde och nionde omfatta både
landt-och hafsbildningar. Att landtdjur blifva begrafna i hafvet och sålunda
bibehållna i fossilt tillstånd, är blott en slump, och en ännu större
tillfällighet, om vi återfinna dessa lemningar i de få stenbrott, som
förefinnas. Medgifvas måste, att ett dylikt betraktelsesätt är det
naturligaste, emedan alla spekulationer angående det successiva
framträdandet af högre och högre arter då kan upphöra. Om nämligen
de nuvarande arterna endast utgöra formförändringar af ursprungligen
befintliga arter, så skjutes all uppkomst af nya arter åsido. Hvilken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:57:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/2/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free