Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framtid en dylik åsigt kan bära uti sig kan nu ej afgöras; för
närvarande har det Lamarck-Darwinska åskådningssättet det största sken
för sig; att nämligen varelserna utvecklat sig ur en urform, att de nu
befintliga djuren och växterna äro alster af otaliga ombildningar, som
följt hvarandra under omätliga tider. Denna lära besitter åtskilliga
fördelar framför den äldre på Linné och Cuvier stödda åsigten om
bestämda arter, som genom en klyfta äro skiljda från hvarandra; den
sammanstämmer med den i öfrigt vunna insigten, som från
verldsbild-ningen skjuter bort allt plumpt, våldsamt och menniskoartadt, och
förklarar hvad som förut tillskrefs plötsligt ingripande obekanta magter
såsom resultat af ännu befintliga krafters inverkan.
Det gifves endast dessa båda sätt för en naturlig uppfattning af
det skapade. Antingen måste vi föreställa oss verlden såsom någonting
gifvet, vi kunna tänka oss, att jorden från begynnelsen burit växter
och djur af mångahanda slag, liksom i våra dagar, att hennes utseende
alltid varit enahanda, ehuru i ständig vexling; eller vi måste tänka
oss en gradvis utveckling af allt lefvande ur ett ur-embryo.
Organismerna äro produkter af naturens ordning; så snart det första lif
rörde sig på jorden var systemet fullständigt; ett öfvematurligt
ingripande, för att dana oxar och hundar, sedan verlden redan stått i
millioners millioner år, är en fullkomligt barnslig föreställning.
Bevisen för arternas föränderlighet äro mångahanda. Vi kunna
här endast anföra enstaka exempeL Enskilta arter hafva utdödt i
historisk tid, och så måste det hafva tillgått ständigt. Dronten, en
slags struts från Mauritius, är ett kändt exempel. Den var en stor
klumpig fogel af omkring femtio skålpunds vigt med lös dunartad
fj äderbeklädnad och ofullkomliga vingar liksom en kyckling. Talrika
exemplar ihjälslogos af matroserna på ett holländskt skepp 1598.
Något sednare, år 1607, lefde besättningen på ett köpmansfartyg i 23
dagar af drontar och några sköldpaddor. 1684 omnämnes fogeln för
sista gången och i början af detta århundrade funnos icke ens
lem-ningar af benen, till och med minnet af den märkvärdiga fogeln hade
på ön försvunnit. Ett hufvud, två fötter och ett kranium är allt som
nu återstår, jemte teckningar af fogeln i några tyska resebeskrifhingar.
Solitären är en annan utdöd fogel från samma ö. Jättefoglame på
Nya Zeeland äro utan tvifvel utrotade af menniskohand, och
kannibalismen har derigenom måhända uppmuntrats. En af dessa foglar
var Moa, som i storlek öfverträffade strutsen; den var 10 till 12 fot
hög. Äggen voro så stora, att en hattkulle var en passaude äggkopp.
Benen funnos jemte förkoladt trä, utvisande att fogeln ätits af
infö-dingarne. Garfogeln lefde fordom vid Danmarks kuster, der den
tje-nade till föda åt kjökkenmöddingames uppbyggare. Den drog sig
sedan tillbaka till nordligare haf och har nu under flera år förgäfves
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>