Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lefva i luften, träffas icke i de äldsta berglagren, hvilka äro af marin
natur och endast innehålla marina lemningar. Men i stenkolsbäddarne,
som äfven innehålla landtväxter, komma insekter fram. Foglar äro
ytterst sällsynta i de fossila lagren. Deraf kan man icke sluta till,
att fogellifvet varit mindre utveckl&dt förr i tiden än nu. Men genom
sina egendomliga fortskaffningsmedel äro foglarne i stånd att lättare
undfly faror än andra djur; och af dem, som dö naturlig död, utan
att uppätas af rofdjuren, förmultna lemningarna hastigt Huru ofta
träffa vi i våra skogar eller på våra fält ben af foglar eller öfverhufvud
af andra djur? Ben af landtdjuren äro i mycket ringa grad egnade
att bibehållas fossila. Men fotspår af foglar hafva träffats i berglager
af hög ålder, likväl icke äldre än sekundärperioden. Däggdjur, denna
djurrikets högsta afdelning, hafva äfven träffats i den sekundära
perioden och i dess äldre afdelningar, men endast i sällsynta exemplar
Dessa måste således hafva ditkommit af slump; i nutidens haf, såsom
Indiska och Stilla hafvet, finnas ytvidder, stora som Europa och
Amerika, der man från botten uppdraggar tusentals snäckor och koraller,
utan att finna ett enda ben af landtdjur. De nämnda fynden utgöra
derföre bevis på att en landtfauna funnits, men icke på dess karakter.
Det är först i tertiära formationernas söttvattensaflagringar, som
däggdjur blifva allmänna. Hufvudresultatet blir således, att de benlösa
djuren framträda före bendjuren och att i denna sista afdelning, fiskar,
kräldjur, foglar och däggdjur framträda i kronologisk ordning i
öf-verensstämmelse med deras klassificering på grund af den
fullkomligaste utbildning, hvarvid vi likväl städse måste ihågkomma, att
landt-och söttvattensbildningar från äldre tider äro oss obekanta, utom
undantagsvis från stenkolsformationen. Upptäckten af dylika skulle
måhända i icke så ringa grad förändra vår uppfattning. Den långsamma
artförändringen kommer imellertid alltid att stå fast Naturlagame
beherrska det organiska lifvet på jorden likaväl som den oorganiska
kristallens li£ Uppkomst och slut äro båda beroende af den naturliga
utvecklingen. Hvad som än kommer att möta honom i det obekanta
bortom grafven, kan individen alltid med hugnad erinra sig, att lifvets
och dödens Herre icke låter honom slumpvis födas och dö, att döden
är den nödvändiga slutpunkten af hans jordelif, icke en hotande eller
straffande magt som under vissa förutsättningar skulle hafva kunnat
eller bort undvikas. Den kroppsliga förintelsen genom naturens egen
upplösande kraft är lifvets vilkor; den åldriga stammen faller omkull
och förmultnar, unga telningar förtorka, när de ej ega tillräcklig
inneboende lifskraft eller sättas i giftig jordmån, stormen bräcker andra
i deras friska ålder, så har det ständigt gått och så skall det alltid gå
enligt naturens visa och oföränderliga ordning. Regelbundenheten i
den yttre verlden är oss en borgen, att vår inre verld, om den också
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
