Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frukter, barnet deraf kunde och borde hemta, gå alldeles förlorade. En
lämplig förklaring af det lasta är sålunda sällsynt, en tillämpning deraf
på barnens hjertan ännu sällsyntare. Vers för vers, kapitel efter kapitel
genomläses, utan att barnet ett ögonblick får tillfälla att besinna vigten
och betydelsen af hvad det förehafver. Följden är, att barnet förblifver
i okunnighet om innehållet samt vänjer sig att läsa Guds ord med
tanklöshet och likgiltighet i stället för med den vördnadsfulla uppmärksamhet,
som dess heliga innehåll kräfver. Då man besinnar, huru fruktbärande
for lifvet en rätt läsning utaf den heliga skrift, framförallt af evangelierna,
skulle vara, måste man djupt beklaga, att denna den förnämsta källan till
kristendomskunskap och religiöst lif så ofta i sjelfva verket för barnen
blir tillsluten allt ifrån deras inträde i skolan ända till dess de en gång
g* derur, för att aumäla sig till nattvardsläsningen; således under de år,
då hjertat är mest emottagligt för ordets kraft. Uti en och annan skola
har dock bibelläsningen skett på ett sådant sätt, att bönestunden blifvit,
hvad den bör vara, en andaktsstund.
Katckesläsningen börjar ofta redan vid barnets första inträde i skolan
på det sätt, att läroboken begagnas till öfning uti stafning och
innanläsning, hvarvid dess bokstafliga innehåll dock så tidigt som möjligt i
minnet inpreglas. Men äfven der detta förhållande icke eger rum, börjar
katekesläsningen gemenligen innan barnet vunnit obehindrad
innanläsnings-färdighet. Då härvid dels barnets begrepp är alltför litet utveckladt för
att fatta innehållet, dels läraren mången gång saknar förmåga att på ett
klart och enkelt sätt utreda detsamma, blir följden, att utanläsningen
uteslutande eller åtminstone hufvudsakligen drifves, hvarigenom barnets första
kristendomsundervisning blir en blott och bar minnessak. Och äfven
sedermera, då barnets förstånd mognat för uppfattande af det icke alltid
så lättfattliga innehållet, blir dock utanläsningen af flera skäl fortfarande
en hufvudsak, äfven der läraren eger den bästa vilja och förmåga att
lemna en tillfredsställande undervisning i ämnet. Enligt de pedagogiska
uppgifterna för år 1865 hade 10,071 barn nämnda år erhållit 1—30
dagars undervisning; 7,451 30—60 dagars samt endast 4,835 öfver 60
dagars uudervisning. Barnen äro sålunda i allmänhet under större delen af
året i saknad af lärarens omedelbara undervisning samt öfverlemnade åt
sig sjelfva och hemmen, der de ofta glömma bort hvad de under den
korta läseterminen inhemtat. Då de nu dertill i de flesta fall redan vid
13 å 14 års ålder sluta skolan, kommer den egentliga undervisningstiden
att i sjelfva verket inskränkas till ett fåtal af månader, under hvilka dock
hela den Lindblomska förklaringen med tillhörande bibelspråk skall
genomgås och i minnet inpreglas.
En annan omständighet, som synnerligen försvårar en förnuftig och
fruktbringande läsning af katekesen, är, att barnen ej sammanhållas i
större grupper, utan splittras i en sådan massa lexlag, att lärarens tid
blir fullkomligt upptagen med att endast höra det mekaniska och
ordagranna uppläsandet af den ena lexan efter den andra, utan att nödigt
tillfälle gifves att pröfva, huruvida barn* n fattat hvad de läst. På det
att den föreskrifna utanläsningen af katekesen så fort som möjligt och
aldra sed nast till nattvardsläsningens början må medhinnas, fordra
nem-ligen föräldrarne, att det ena barnet ej får i ringaste måtto uppehålla det
andra, hvarföre läraren, för att undvika obehag och ledsamheter från
föräldrarnas sida, ständigt måste bilda nya lexlag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
