Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»ger sig tillkänna genom en ’tillökning i behofvens antal och kraft,
hvilken dock blifver tillfredsställd.» Genom att sålunda tänka sig
behofven med kulturens fortgång stadde i en oupphörlig utveckling, är
det lätt forklarligt, huruledes det, som på en lägre kulturgrad ansågs
såsom en alldeles Öfverflödig lyxartikel, kan, på en högre, komma att
betraktas såsom en ren nödvändighetsvara. Ville vi utbyta våra
omsorgsfullt försedda boningar mot våra förfaders otäta timmerhus, utan
glas i fönstren och utan annan öppning för att utsläppa röken än ett
hål i taket? — våra yllekläder emot deras djurshudar? — På samma
sätt som hela menniskoslägtet framgår från den ena kulturgraden till
deti andra, och behofven med detta framåtskridande växa, så äfven
inom ett särskildt samhälle, der en klass alltför väl kan tänkas i
kulturutvecklingen hafva gått framom en annan, och sålunda, med ökade
behof, tager i anspråk en konsumtion, hvilken för en annan
samhällsklass, som ej hunnit så långt i kultur och följaktligen i behof, anses
såsom öfverflöd. Att reducera behofven till sitt minsta möjliga, blott
för lifvets uppehållande nödiga mått, det vore^åledes att utrota
civilisationen och återföra menniskan till djurets ståndpunkt Den
grekiske filosofen, hvilken bodde i en tunna och af Greklands och Asiens
beherrskare ej hade att utbedja sig annan gunst, än att stiga ur solen
för sig, sträfvade efter denna behofvens inskränkning; — men också
gaf hans samtid honom benämningen den cyniske — den hundaktige
filosofen.
Att sålunda från behofvets och den detsamma åtföljande
konsumtionens art bestämma, hvad som är lyx eller icke, är, till följe af
hvad som ofvan blifvit sagdt om behofvens relativitet, omöjligt. Att
åter förneka behofvens, på kulturens utveckling beroende, relativitet
och såsom berättigade erkänna blott dem, hvilkas uppfyllande kräfves
till lifvets oundgängligaste nödtorft, och att följaktligen såsom lyx
betrakta hvaije konsumtion, som föranleddes af ett behof, liggande högre
än dessa, det vore att förneka nödvändigheten af all kultur. En
annan bestämning måste sålunda sökas. I det föregående hafva vi, på
grund af det allmänna föreställningssättet, anticiperat, att två
bestämningar, hvilka der blifvit använda, tillhörde lyxen, hvilka äfven efter
dess begrepp, d. v. s. såsom kännemärken, måste anses tillhöra
densamma. Den ena är, att lyx innebär en konsumtion, den andra, att
denna konsumtion är öfverflödig. Konsumtion är hvarje förbrukning
af de materiella tingen, hvarigenom dessa undergå sådana förändringar
till substans eller form, att de upphöra att vara hvad de förut varit —
en åtgärd, som för öfrigt kan hafva iåväl en förminskning, som en
förhöjning af de förbrukade tingens värde till följd; och då till lyxens
väsen just hörer, att menniskan genom den i ymnigare mått använder
de materiella tingen för sina behof, är det klart, att i lyxens begrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
