- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 2. (Årgång 2. 1869). /
452

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

produktivt ändamål, t. ex. for att uppbryta en åker, att anlägga en
fabrik, så erhåller producenten sina kostnader ersatta genom värdet af den
erhållna produkten: hvad af hans kapital åtgått till vinnande af denna
får han sålunda tillbaka, och eger följaktligen fortfarande ett kapital
att fortsätta sina operationer. Använder han åter sitt kapital för ett
improduktivt ändamål, t ex. att anlägga en park, ett konstgjordt
vattenfall, att hemta ett parti vin, då ställer sig saken annorlunda.
Arbetaren, som sysselsattes vid detta företag, har visserligen, medan
utförandet pågick, haft sin bergning; men den produkt, han åstadkommit,
ger ingen afkastning, egaren får ej tillbaka hvad han för dess
erhållande utgifvit, upphemtar således ingen ny fond att underhålla nytt
arbete. Det kapital som användts är borta, kan icke vidare gifva
underhåll åt arbete; vill den, som verkställt dessa företag, fortfarande
underhålla sina arbetare, måste han taga de dertill nödiga medel från
något annat håll. Af dessa exempel visas den högst betydliga skilnad
i afseende på de arbetande klassernas belägenhet, som eger rum
alltefter som en större eller mindre del af samhällets kapital egnas åt
produktiva eller improduktiva arbeten. De förra betala sig sjelfva, de
senare måste underhållas från andra tillgångar. Då de fonder, med
hvilka de till lyxen hörande utgifter bestridas, användas till
improduktiva arbeten, så är det klart, att detta skall vara för de arbetande
klasserna mindre nyttigt, än om de användes till verkligen produktiva
ändamål.’ Att de användas för något som helst ändamål, hvarigenom
arbetaren kan förtjena, är visserligen bättre, än om de voro inlästa i
egarens kassaskrin; men sättet för användningen är ej likgiltigt,
emedan det ena eller det andra tillskyndar arbetaren väsentligen olika
fördelar. Men i de exempel, vi här framställt, hafva vi egentligen
tänkt oss de fall, då den rike sjelf använder sina tillgångar. Detta
kan dock understundom icke vara händelsen och dessa likväl komma
arbetaren vida bättre till nytta, än om den rike använde dem för en
improduktiv konsumtion. En rik man, hvars tillgångar öfverskrida
hans behof, skapar sig ej nya sådana, utan bespar en del af sina
inkomster. Ofta blir ett sådant handlingssätt föremål för fördömelse i
den arbetande klassens intresse, hvilket man tror blifva tiilgodosedt
blott genom den rikes utgifter. Det är dock ingalunda så. Den
arbetande klassens intresse blir vida bättre tiilgodosedt om den rike
bespar något af sina inkomster än om han använder dem för sina
personliga behof. Underlåter han att improduktivt förtära en del af
sina tillgångar, så låter han dem visserligen icke ligga utan frukt.
När han icke använder dem sjelf, lånar han ut dem till någon annan,
i hvars hand de sannolikt i form af kapital på ett eller annat sätt
komma industrien till godo. Detta kapital kan användas att skapa
produkter, som äro föremål för en produktiv eller för en improduktiv

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:57:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/2/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free