- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 2. (Årgång 2. 1869). /
456

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

har råd att tillåta sig en sådan, bör tacka Gud derfor, likasom det
samhälle, der alla eller de flesta menniskor hafva råd dertill, är af
Försynen högt välsignadt. Visserligen fick den fallna menniskan
domen att lifnära sig i sitt anletes svett, och arbetet är menniskans
be-hof likasom hennes ära. Men menniskan arbetar dock för att lefva,
och lefver icke för att arbeta. Må arbetet drifvas så långt det är
pligt och må denna pligts fordringar sättas högt; men må njutningen
äfven taga ut sin rätt, såvidt den är tillåten — detta är en lära, vida
menskligare än den, som fängslar menniskan likt ett lastdjur vid
arbetets ok och pålägger henne arbetet blott för arbetets skull. Man
glömme ej att arbetet dock är medel, icke ändamål. Hvilken olika
karakter ger ej denna olika uppfattning af arbetet åt hela nationer?
Huru ter sig ej lifvet gladare, friskare, skönare — man må säga
menskligare — hos söderns folk än t. ex. hos den dystre engelsmannen.
De förra söka i arbetet blott ett medel att uppehålla lifvet, och egna
den tid, som arbetet lemnar öfrig — och en lycklig natur medger att
för dem arbetets tid endast behöfver vara kort — åt njutningen;
engelsmannen åter känner ej annan sysselsättning än arbetet Han är
rikare, det är sannt; men är han lyckligare? — I sjelfva verket finnes
det ingenting dystrare än de engelska fabriksstäderna, härdame för
det ofantliga engelska arbetet. Ledande sitt upphof från detta, bära
de i sitt yttre en trogen stämpel deraf. 1 sina dimensioner kolossala
såsom detta arbete, enformiga såsom det, färgade af arbetets materialier,
äro de i sitt yttre lif toma på hvarje föremål för mensklig
uppmärksamhet utom arbetet.

Vid åsynen af allt detta och oaktad t lyxens förkastlighet ur rent
ekonomisk synpunkt, tveka vi dock ej att, vi våga nästan säga i den
menskliga naturens namn, uttala den meningen, att de behof, som
ligga utom de nödvändigas gränser, äro fullt berättigade och att således
den konsumtion dessa för sitt tillfredsställande taga i anspråk är det
likaså. Dessa behof vilja vi, med en inom svenska litteraturen boren
benämning, kalla »de glada». Men då vi sålunda erkänt deras
berättigande, fordra vi ock att de skola hafva sin gräns utåt, om vi så få
uttrycka oss, likasom de nödvändiga behofven begränsa dem inåt.
Denna gräns är trefaldig. Först och främst är hvarje behof eller,
hvilket här vill säga detsamma, hvarje yttring af lyx, fördömlig,
hvilken kränker sedligheten. Såsom sådan bör förstås icke blott hvarje
sådan, hvilken i sig sjelf har ett osedligt ändamål, utan äfven ett
sådant öfvermått af lyxens njutningor att menniskans ädlare krafter
derigenom kunna l\da skada. Pröfve menniskan sig sjelf! — förmågan
att kunna tåla njutningens rusdryck är hos olika folk, likasom hos
olika individer, himmelsvidt olika. Allt beror här på det andliga lifvets
styrka och der denna går i jemnbredd med lyxens utveckling, kunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:57:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/2/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free