Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af de vigtigaste. Mot hennes sunda instinkt för hvad som i
uppfostringsväg är rätt skola mänga af den gamla lärda skolans på
folkskolan lämpade teorier icke kunna hälla stånd. Hon skall, med andra
ord, kunna afstyra mycket, som annars lätt kunde vinna alltför stort
spelrum. Ifråga om lärarinnorna och de qvinnliga lärjungarne skall
hon särskildt kunna verka oändligt mycket godt såväl ifråga om
ordnandet af de yttre förhållandena och vilkoren som ock ifråga om
undervisningens ledande i den för samhället och hemmet, för den
allmänna och enskilda förkofran, bästa riktningen. Man skall härvid
invända, att q vinnorna icke äro vuxna en sådan uppgift. Vi svara
derpå: voro då skolråden, sådane de sammansattes af män, voro väl
de sin uppgift vuxna? Hafva de väl ännu i allmänhet ansetts
densamma vuxna? Har man icke ansett dem behöfva en sjelfskrifven
ordförande och dermed visat, huru litet man tilltror dem? Skulle man
derföre aldrig bestämt sig för att tillsätta några skolråd alls?
Detta ifråga om folkskolans, sjelfva institutionens behof af
qvin-nans deltagande i dess råd och styrelse. — Ifråga om barnens behof
torde meningame icke Vara delade. Icke heller ifråga om både
lärames och särskildt lärarinnornas behof af att inom sina kommuner
hafva dessas bästa qvinnor att vända sig till i alla de mångfaldiga
mål, der qvinnans biträde kan vara af nöden. Man ihågkomme härvid
blott, att vi med folkskolan afse icke blott denna statens eller denna
stats- och kyrkligt reglerade kommunala bok- och lexanstait, som
folkskolan nu är och som den blifvit under desse mäns ledning, hvilka i
deras sjelftillräcklighet gjort en skollärare till liktydig med en väl
inlärd lexa och som låtit skolans väl och ve bero af ett —
examens-betyg, — utan att vi med folkskolan afse den folkets skola, hvari
folket sjelft skäll tUl duglighet i all lifvets gerning förbereda sina
barn. För den skolan blir qvinnans deltagande i skolvården
oundgängligen nödvändigt. För lexskolan, som intet annat vill vara och
blifva, är han visserligen mindre nödvändig; men för att öfvergången
från den statskyrkliga, för hela riket uniformerade folkskolemekanismen
till den lefvande och för lifvet afsedda verkliga folkskolan, skall blifva
möjlig och ske i den rätta riktningen, anse vi hennes deltagande i
arbetet dervid så mycket nödvändigare. Denna öfvergång skall då ej
ske efter teorien, brådstörtadt, utan med den varsamhet» som alltid
utmärker förståndiga qvinnor.
För samhällets skuld vore det naturligtvis lyckligt, om qvinnan
deltoge i skolvården, så framt nämligen detta deltagande visade sig
lyckligt för henne sjelf, för barnen och för skolan. Som detta nu,
enligt hvad här ofvan visats, måste blifva fallet, så torde en särskild
bevisning i detta fall icke behöfvas. Den följer såsom korollarium af
det föregående.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
