Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förhäller det sig nu så, att qvinnan både för sin egen skuld, för
skolans och för barnens samt följaktligen äfven för samhällets i det
hela bör deltaga i skolvården, så äro pligt och rätt i och med
detsamma bestämda. Fattas då blott, att qvinnan griper sig an med att
uppfylla denna pligt och att använda denna rätt.
Men det ligger, såsom förfäktarne af qvinnans overksamhet for
allmänt väl med rätta påstå, en ovilkorlig tillbakadragenhet i qvinpans
natur. Denna gör, att hon icke framträder offentligt utan att vara
påkallad. Långt ifrån att vänta uppå det qvinnan skall sjelfmant
framträda och fordra rättigheter, der det gäller att uppfylla
skyldigheter, har mannen alltså att inbjuda henne att deltaga i de offentliga
värf, i hvilka han, om han vill vara ärlig mot sig sjelf, måste erkänna
sig behöfva qvinnans biträde. Han säger henne härmed icke en artighet.
Han blott erkänner hvad som är en sanning, nämligen sin egen
förmågas otillräcklighet att ensam utföra allt, der det gäller slägtets
uppfostran. Han uppfyller blott en af sina vigtigaste skyldigheter, den,
att för det allmännas väl lägga band på sitt egenkära öfrerskattande
af sin egen förmåga samt oegennyttigt uppsöka och sätta i verksamhet
alla de krafter, som härvid kunna och böra gagna.
Må man nu också, ifråga om qvinnans deltagande i den offentliga
skolvården, till en böljan endast tillkalla henne såsom biträde, det
synes dock temligen gifvet, att det icke skall kunna stanna dervid.
Sanningen måste taga ut sin rätt, och sanningen i detta fall är den,
att qvinnan förstår och förmår bättre vårda sig om slägtets uppfostran,
än mannen. Mannen skall i tidernas längd icke kunna undgå att
erkänna detta äfven ifråga om slägtets offentliga uppfostran, isynnerhet
det yngsta slägtets, och qvinnan skall sålunda en gång utan tvifvel
intaga den fria, sjelfständiga verksamhet i detta fall, som samhället af
henne behöfver och derför äfven skall af henne fordra.
Vi förstå mycket väl, att man för närvarande gema motsätter sig
detta; lika väl som man länge motsatte sig qvinnans tillträde till alla
slags befattningar, vare sig inom skolan eller andra verksamhetsområden.
Men motståndet, huru starkt och stort eller listigt i orden det än må
vara, gifrer sig dock så lätt för sakernas tvingande magt och för den
bevisning, som qvinnan i handling lemnar. Alla dessa föreningar för
h varjehanda nyttiga och välgörande ändamål, som q vinnorna i senare
tider ingått, och hvarigenom de verka för allmänt väl fullt ut så
mycket som och mer än den eller den offentliga, af män styrda och
förvaltade inrättningen, äro bevis, som tala ett språk, mot hvilket de
der vanans gamla invändningar, de må nu formuleras såsom bibelspråk
eller såsom filosofiska auktoritets$atser, förmå intet. Qvinnan utöfvar
’ redan en skolvård, mot hvilken många af man bestående skolråds
verksamhet trader i skuggan såsom ett litet officielt sken utan lif och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
