- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 2. (Årgång 2. 1869). /
477

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligt historiskt faktum, att det, äfven om man alldeles ser bort ifrån
alla kyrkliga trosformler, är i och för sig i högsta grad förtjent af
historieforskningens uppmärksamhet och af en belysning ur den
verlds-historiska betraktelsens synpunkt. Det synes mig, att vår tids teologi
borde känna sig lifligt manad att söka medverka till genomförandet
af denna stora och svårlösta uppgift.

Vidare är det för vår tid ett trängande behof, att äfven menniskans
själ göres till föremål för ett grundligare studium än hittills, på det
att man må vinna en noggrannare och fullständigare kännedom om
menniskoandens natur och egenskaper. Härvid har psykologien en stor
framtidsuppgift att lösa. Förstår denna vetenskap att gå den rätta
vägen och att riktigt handhafva de medel, hon eger till sina insigters
ökande, skall hon sannolikt blifva i stånd att lemna oss de allra
vigtigaste uppslag till ett djupare och allsidigare begripande af vår
religionsstifteres personlighet och af kristendomens uppkomst och historia.
Måhända är det psykologiska studiet just den väg, på hvilken Jesu i
sitt slag allenast&ende individualitet kommer att af oss allt’bättre och
bättre begripas, och på hvilken väg vi sålunda skola under
mensklig-hetens form återvinna och såsom en tryggad besittning fasthålla det
sanna i den tro, hvilken folkens och så många troende individers
religiösa instinkt omfattat såsom sitt högsta goda, i det de i Kristus
dyrkade den till menniska vordne Guden.

Slutligen bör, enligt min åsigt, teologien, såväl som filosofien, låta
sig angeläget vara att uppdraga en bestämd gränslinie mellan
naturvetenskapen och den rationella eller förnuftsvetenskapen. Dessa
benämningar äro visserligen föga egentliga, ty den förra vetenskapen är
ja ej förnuftslös och den senare får ej vara onaturlig. Men en skilnad
dem imellan finnes dock och plägar betecknas med dessa uttryck.
Endast genom att skarpt fatta i sigte skil nåden mellan natur och förnuft
lärer man sig inse att anden, och särskildt den sedliga friheten,
omöjligen kan förklaras såsom en produkt af den yttre naturnödvändigheten.
Från insigten härutinnan kan man då leda sig till rätta uppfattningen
af menniskoandens förhållande till sin yttersta grund, den gudomlige
anden, och af det personliga förhållande mellan menniskan och Gud,
i hvilket religiositetens väsende finner sin förklaring.

Ju mera teologien inom alla dessa områden tager sig till vara för
att endast pocka på »tro» och att vädja till känslan, ju mindre hon
söker medelst uppbyggliga talesätt beslöja de brister, som vidlåda
hennes bevisföring, ju naturligare, förståndigare, menskligt klarare hon
lägger sina skäl i dagen och utvecklar sina åsigter, desto mera skall
hon kunna påräkna gehör och desto förr blifva i stånd att göra den
kristna sanningen begriplig och antaglig för vår samtid.

Framför allt bör man ej förgäta detta: religiositeten består ej i
vetande och det religiösa lifvet är ej afhängigt af vetenskapen, icke
ens af teologien. En okunnig bonde kan vara en mycket religiös
menniska, en lärd teolog kan vara ganska irreligiös. Understundom äro
just de otrogne, de 8. k. kättarne, djupt religiösa naturer, långt mera
än den ortodoxa kyrkolärans tjenare. Apostlarne voro alla svage i
vetandet, men starke ,i tron. Stiftaren af vår religion hade under hela
sitt lif att kämpa företrädesvis mot fariséerna, och dessa fariseer kunna
i alla afseenden betraktas såsom den tidens ortodoxa teologer, hvilka
i trots af sin ortodoxi blifvit främmande för religionen i dess renhet
och sanning. På den kyrkliga dogmläran ligger ingen afgörande vigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:57:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/2/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free