Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dradet. Vår samtid har läst och pröfvat alltför många böcker, för att
den skulle låta sig beherrskas af en bok, hette denna bok än »bibeln.»
Man undersöker numera bibelns särskilda skrifter och afväger noga
giltigheten af deras utsagor; men att blott utan vidare åberopa sig på
att så står det skrifvet, tjenar ej längre till att öfver ty ga någon. Man
ryggar tillbaka för att kränka sanuingens ande, hvilket skulle ske, om
man filste en öfverdrifvet stor vigt vid bokstafven.
Vi finna således, *tt alla de idéer, som i förra tider förmått
men-niskorna att omfatta kristendomen: den judiska Messiasidéen, den
hellenska idéen om Gud i menni skoges tal t, den germanska vördnaden för
kristendomens kulturbetydelse i förening med åstundan efter underverk,
den medeltida hierarkiens auktoritet ocli reformationsperiodens dyrkan
af bibelordet — alla hafva de småningom, antingen helt och hållet
eller till allra största delen, förlorat sin dragningskraft. Derföre
innebär det ej heller någon så stor fara, att den vetenskapliga kritiken
riktar sina angrepp mot dessa idéer, hvilka i alla fall redan hafva
upphört att ega samma betydelse för .kristenheten som fordom.
Är väl nu vår tids kristendom mindre ren än den förflutna tidens,
derföre att den afstått från. auspråken på det yttre herraväldet öfver
verlden? Är den mindre religiös, derföre att den omsorgsfullare
fast-håller Guds enhet? Hvilar den på en mindre tryggad grund, derföre
att den försmår att till sitt stöd åberopa sig på obegripliga
tilldragelser? Är dess sedlighet en mindre, derföre att den ej mei^a bländas
af hierarkiens magt och glans, eller dess andlighet, derföre att den ej
mera blindt hyllar en död bokstafslärdom?
Mensklighetens religiösa behof hafva ingalunda utslocknat, men
visst är, att de i vår tid väckas och tillfredsställas på annat -sätt än
fordom. Ännu alltjemut känner menskligheten sig dragen till
kristendomen, men af andra skäl än hittills. Vår samtid tror på Kristus,
emedan den i honom ser det förverkligade idealet af den högsta
tänkbara religiositet, af den innerligaste och fullständigaste förening med
Gud, som för menniskan är möjlig att ernå. Betraktelsen af hans
lef-nad inger oss ännu i dag den djupaste bpuudran och vördnad; vi fatta
betydelsen af hans verldshistoriska mission och vi inse, att den kärlek
till menskligheten, som var <ten ledande principen för hans verksamhet,
eger ett. långt varaktigare och välsignelscrikare inflytande på
utvecklingen af våra öden än tron på underverk eller läran om »den
gudomliga naturen» i Kristus.
Vi veta det ju: Kristus har endast till ringa del blifvit rätt förstådd
af sina samtida. Äfven under de närmast följande århundradena
grumlades den rätta uppfattningen af haps person af mångfaldiga orsaker.
Efter snart två årtusendens arbeten och erfarenhetsrön börjar omsider
ett riktigare och djupai# uppfattningssätt rörande Kristi person att
utbreda sig, och ^*Mr#«Te Kristus derigenom bringas till de öfriga
menniskorna, uncfcq^det att man på samma gång lärer sig fatta det
oerhörda afståndet fnellan honom och alla andra, desto högre blir
vördnaden för honom, destö renare och oimotståndligare hans inflytande
på det religiösa sinnelaget. Jag vågar påstå det: vår samtid är
visserligen mindre »troende» i kyrklig mening än någon föregående tidsålder
alltsedan kristendomens uppkomst, men om man aktar på andan och
på gerningarne, så är den innevarande tiden mera sannt kristlig än
någon tidigare period.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
