Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bör skådas, vilja vi i korta drag angifva de historiska fÖrhållandeD,
som betingat dess närvarande ståndpunkt.
Under hednatiden och medeltiden utgjorde allmänna värnepligten
grunden för Sveriges krigsförfattning. Då den likväl under hednatiden
för alla var temligen likartad, utväxte den under medeltiden i tvenne
former, nämligen bondehären (fotfolket) och det verldsliga frälset
(rytteriet), hvartill sednare mot slutet af denna period kom värfvadt
krigsfolk.
Om skyldigheten att deltaga i fäderneslandets försvar är rättvist
fördelad, består den i tvenne forpligtelser, nämligen:
skyldigheten för hvaije krigsduglig medborgare att i försvaret
deltaga med sin person, hvilket är allmänna värnepligten; samt
skyldigheten för hvarje medborgare, att efter förmögenheten betala
för försvarets gemensamma kostnader.
Under medeltiden uppbådades eller utskrefvos så väl bonden, som
frälsemannen, till landets försvar på grund af allmänna värnepligten.
Men då fotgängarens utrustning kostade föga, måste han (bonden)
der-jemte betala ordinarie skatter. Härifrån befriades dock ryttaren
(frälsemannen), emedan hästens och rustningens underhåll då medförde så
stora kbstnader, att de blott ansågos kunna uppvägas genom frihet
från de ordinarie skatterna. Ur principiel synpunkt kan man således
säga,,att krigsbördan på detta sätt blef jemnt fördelad.
Mot slutet af medeltiden sammansmälte imellertid den
ursprungligen från ett militäriskt åliggande sig härledande fräherätten med
adelskapet, som dertill efterhand blef ärftligt. Men ju mera adelns
magt, i förhållande till dess jordrikedom, ökades, desto mera visste
den befria sig från nämnde åliggande, på samma gång den tillryckte
sig ständigt ökade förmåner, hvarigenom fröet lades till den ojemna
fördelning af samhällsbördorna, som ännu i dag utgör hufvudgrunden
för jordens olika natur. Imellertid bör man icke glömma, att det
var på grund af ett förutsatt uppfyllande af krigsbördans dyrbarare
form, som adeln åtnjöt dessa stora fördelar i afseende på skattefrihet
o. s. v., hvaribland äfven, med afseende på vårt ämne, må nämnas, att
alla extrarordinarie skatter (bevillningar, tillfälliga gärder) af adeln
blott uttogos till halfva beloppet, samt att härtill räknades
bondeuppbåden, i hvilka adelns bönder redan då blott till halfva antalet
deltogo.
Den moderna monarkien i Sverige, hvars skapare Gustaf I kan anses
vara, utvecklade sig på ett något skiljaktigt sätt i förhållande till dess
utveckling i de flesta öfriga europeiska länder. Motsatserna voro mindre
skärande. Ty i Sverige blef enväldet aldrig stadigvarande, utan herrskade
blott tidtals. Likaledes bibehöllo ständerna med några fä afbrott sitt
inflytande på allmänna angelägenheter. Följden’ blef äfven, att en stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
