- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 2. (Årgång 2. 1869). /
491

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eller 20). Men då utskrifningen förut varit en tillfällig gärd, blef
roteringen nu en ständig och på den utskrifhingsskyldiga jorden
hvi-lande shatt.

Busthåttsinrättningen reglerades i den riktningen, att å ena sidan
en tillräcklig och säker kontroll åstadkoms öfver rusthållames
fullgörande af deras åligganden, hvilka noggrannt bestämdes, men äfven
å andra sidan medel härtill gåfvos dem genom rusthållshemmanets
förstärkande (medelst augmenter) i den mån, att de under fred hade
en sådan årlig vinst, att de i krig förmådde bära de betydliga kostnader,
som genom vakansers och defekters uppkommande kunde förorsakas.

BåtsmanshåUet blef dels roteradt, dels berustadt. Yid dess
rote-ring förenades 3 till 4 hemman om en rote, mot skyldigheten att vid
infallande krig uppsätta dubbelt antal. Det berustade
båtsmanshem-manet sattes äfven genom augmenter i stånd att fullgöra sin skyldighet.

Genom torpinrättningen skulle krigaren å ena sidan erhålla ett
eget hem och möjligheten af familjelif,„ samt blifva fri arbetare —
dock i främsta rummet hos rote- eller rusthållaren — men å andra
sidan icke göras beroende af jordbruk, som allt för mycket faste
honom vid torfvan, på samma gång det måste försummas, när han
inträdde i tjenstgøring.

Den adliga rusttjensten ordnades närmare, men adelsfanan
bibehölls vid samma storlek som förut.

Såväl adelsmannen som rusthållaren hade ursprungligen
personligen fullgjort sin allmänna vämepligt samt under denna förutsättning
äfven sedermera blifvit befriade från de utskrifningar, genom hvilka
öfriga folkklasser äfven personligen fullgjorde nämnde skyldighet. Men
när nu denna värnepligt genom det yngre indelningsverket förvandlades
till ett åliggande för jordegendomen, såväl den frälsade, som berustade
och roterade, var det klart, att samma jords innehafvare skutte
befrias från utskrifningar, så länge de uppfyllde sina åligganden. Alla
samtidens öfverenskommelser och köntrakter mellan kronan samt
rote-och rusthållame äro äfven uppfyllde med försäkringar, att de jemte
deras barn, tjenstefolk o. s. v. för evärdeliga tider skulle vara fria från
utskrifningar och fördubblingar, under hvad form som helst. Detta
kunde naturligtvis likväl ej gälla de delar af riket, hvilka icke
underkastade sig indelningsverket

Men om således de, som åtogo sig indelningsverket samt
derige-nom fullgjorde den ena delen af sin urgamla värnepligt, befriades från
utskrifningar, så kunde de likväl ingalunda fritagas från den andra
delen deraf, nämligen att i tider af stor nöd och fara utgå i landstormen
till ortförsvaret. Som Karl XI likväl ständigt underhöll en stående
krigsmagt, hvilken nu skulle motsvara 120,000 man och genom hvilken
landets försvar tillräckligt betryggades, fäste hans annars så ordnande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:57:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/2/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free