- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 2. (Årgång 2. 1869). /
517

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvilken vet, att intet någonsin skall kunna komina att fattas honom?1)
Hvaije qvarter har stora palatser for Phylarchen, och der intaga de
30 familjer, som lyda under honom, sina måltider. Dit samlas de vid
koppartrumpeters skräll; hvar och en kan visserligen, om han önskar,
få äta hemma hos sig, men detta anses ej fullt passande, och dessutom
vore det dåraktigt att besvära sig med att tillaga en sämre middag
hemma, när man har en lysande måltid sig beredd i sällskap. Vid
dessa måltider sköta slafvar — ty sådana finnas i Mori stat — alla
de lägre göromålen. Qvinnorna koka dock maten och ordna rätterna.
Musikens toner horas, oljor och rökelse utdelas, och bordsgästerna
upplifvas på allahanda sätt

De som vilja resa för att se främmande länder, kunna få
tillfredsställa sin Önskan på statens bekostnad, i så måtto att de få åkdon
och en slaf till sitt förfogande. Men skulle de under vägen uppehålla
sig i någon af öns städer, så böra de sköta det handtverk, som de
annars bedrifva, och ingen får någon mat, förrän han arbetat
åtminstone tre timmar.

De olika produkterna fördelas öfver hela ön af
folkrepresentationen; denna har att tillse, om på något ställe något fattas, och fyller
då af det på ett ställe förhandenvarande öfverskottet bristen på ett
annat, så att det ena ställets öfverflöd får ersätta det andras brist,
och detta utan betalning, ty allt är gemensamt Så är hela ön blott
en enda familj. Guld och silfver brukas ej i Utopia utom för statens
yttre politik, och särskildt för att lega utländska trupper, hvilka man
heldre använder än sina egna. Guld och silfver är till och med
för-aktadt, så att det begagnas blott för de sämsta artiklar: de, hvilka
blifvit ärelöse samt brottslingarne bära gyllene ringar <och kedjor.
Barnen få ädelstenar att leka med; när de växa till, märka de, att
äldre personer ej nyttja sådant kram, och bortlägga det derföre
likasom de bortlägga sina dockor, och af enahanda skäl. Lysande
kläde-drägter försmå innevånarne; de säga, att den fina yllemanteln, som
den förnäme bär, en gång burits af ett får, hvilket dock ej var eller
blef något mera än — ett får. All bördsadel är upphåfd.
Utopien-serae älska och lefva ett njutningsrikt och smärtefritt lif; deras
lef-nadsvishet är en art epikureism, men af högre art. Hufvudsaken är
den fjdovij xataoTfjpauxTj, som dygden skänker.

I denna fria stat finnes det dock slafvar. Desse äro antingen
krigsfångar eller — vanligast — brottslingar; de hållas i bojor och
ständigt tvångsarbete.

Äktenskapet upplöses i Utopia blott genom döden, så framt ej
otrohet förekommit eller själsanlag och lynnen under en längre tid
visst sig oförenliga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:57:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/2/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free