Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utvandringsrörelsen, hvilken ju i allmänhet, såsom vi redan påpekat,
till en början egentligen blott har en inre betydelse for de folk, som
deltaga i densamma. Vi åsyfta här naturligtvis blott sådana nationer,
hvilka i en mer eller mindre väsendtlig grad bidraga till fortgången
af denna kuUurföreteelse, som i våra dagar i allt högre mån börjar
taga hvarje bildad menniskas uppmärksamhet och eftertanke i anspråk.
Vi benämnde utvandringen en »kulturföreteelse», och vi vilja
förklara, hvarföre vi om densamma begagnat just detta uttryck.
Den vesterländska, den europeiska anden*har i det närmaste
eröfrat verlden åt sin kultur. Han har väl icke ännu underkufvat den
stora österns gamla kulturstater och, materielt taget, torde han icke
heller eftersträfva detta mål, men han har allaredan med stark hand
lagt yxan till roten på de förflutna bildningsperioderaas numera på
många ställen så godt som förtorkade stam. Indien, Kina och Japan
ha öppnats, men också tillsvidare endast öppnats för den bildade
verlden, d. v. s. för Europa och Amerika. Återstår nu att till dessa
trakter af vår jord, till dessa millioner af våra bröder, bringa det ljus
och de välsignelser, som medfölja odlingen, och, väl att märka,
odlingen i vår anda. Om vi med ett allmänt namn kalla denna anda
kristendomens, så torde vi icke löpa fara att alltför mycket misstaga
oss. Icke såsom skulle vi vilja påtvinga den »stora orienten» just vår
egen religiösa kult, något som dessutom icke skulle lyckas och
måhända icke ens vore en verklig fördel för de folk, som bygga och bo
»der solen går upp.» De ha en från den vesterländska alltför mycket skild
verldsåskådning för att kunna för sitt själslif antaga samma
uttrycksformer - som vi, och att de så göra är icke heller nödigt Hvad vi
böra eftersträfva är en mellan alla folk sig utbredande inbördes
förbrödring. Vi vilja se verlden öppen för hela verlden, ett enigt
men-niskoslägte, — ej från hvarandra afstängda fragmenter af ett sådant
Det är derföre vestera vill sätta sig i förbindelse med östern, och
denna stora samfärdsels naturliga föreningslänk är — Amerika. Det
har under årtusendenas lopp visat sig att den vestra verlden, såsom
vi kalla vår del af jorden, icke »öfver land» kunnat nå detta mål.
Perser, mongoler, tatarer, turkar och äfven ryssar, som bevaka gränsen
imellan vestera och östern äro, som kulturfolk betraktade, klena
representanter af vårt slägte; de äro väl mottagliga för hyfsning, men
icke sjelfskapande inom civilisationen; de ha derföre alltid utgjort ett
hinder för kulturens framträngande åt öster. Med Amerikas
»upptäckande och dess inträde i verldshistorien har en ny historisk tidsålder
tagit sin början. Orienten tvangs att öppna sina portar och den i
Amerika uppspirande och i jättelikt omfång växande kulturen synes
bestämd att sprida ljuset öfver österns vida nejder; Englands magt i
orienten — åtminstone dess öfvermagt — är ett öfvergångsstadium;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
