Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det är Amerikas bestämmelse att gjuta nytt lif i Ost-Asiens gamla,
tynande nationer.
Europa, som redan börjat dermed, känner fortfarande ett starkt
behof att, om vi sä få uttrycka oss, »europeisera» Amerika, att bringa
denna nya verld närmare sitt modershjerta och att äfven sjelf närma
sig densamma såväl i omgestaltningen af sitt lifs yttre former som
ock i ombildningen af vår i många afseenden ännu något asiatiska
verldsåskådning. Våra politiska reformsträfvanden och vår filosofis
allt mera praktiska riktning bebåda hvad som är i annalkande i detta
afseende. Amerika å sin sida känner ett lika starkt, om än mindre
medvetet behof, att »amerikanisera» hela verlden.
Om derföre Europas folk årligen utsända tusentals utvandrare till
»den nya verlden», så har detta fenomen sin ideella förklaringsgrund
deri, att Europa vill och måste närma sig Amerika, vill och måste
till antalet och i styrka befasta och öka de såväl andliga som materiela
band, hvilka böra med hvarandra förena humanitetens och den
moderna odlingens yppersta representanter på jorden. Det är nu icke
mera fråga om någon kolonisation, utan frågan gäller Europas, den
europeiska andens åtminstone medelbara deltagande i Amerikas
fram-tidshistoriska verldsmission. Detta anknytnings- eller riktigare
anslut-ningssträfyande från Europas sida har antagit formen af en stark
personalutvandring till Amerika. Att så är fallet, bevisas bäst deraf,
att minst treijerdedelar af utvandringsströmmen tager vägen till
Amerika, ehuru äfven andra nya länder vinka med lockande utsigter till
en underlättad ekonomisk bergning, men — det är en ny verld, som
i Amerika manar utvandraren till sig. Det är derföre vi kallat
utvandringen en kulturforeteelse. *
Att utvandringar från ett land till ett annat egt rum i alla tider,
veta vi genom verldshistorien. Men alla dessa utvandringar, från dem
som försiggingo redan under den gråa forntiden till kolonisationerna
under 16—18 århundradena, förete i allmänhet blott tillfälliga likheter
med de former, som emigrationen i våra dagar antagit En historik
af utvandring3väsendets utveckling i tidernas lopp vore här måhända
på sin plats, men vi sakna utrymme att ingå i biomständigheterna af
vårt ämne. En kortfattad gruppering af hufvudmomenterna får
ersätta den utförligare skildringen.
I utvandringens historia möta vi först fenicierna, som i och
för sin handels skyddande anlade talrika handelsagenturer och till
och med kolonier, men detta folk var till hela sitt skaplynne så
ensidigt köpmannamessigt att den utvandring, som det kunde
underhålla, aldrig vann någon egentlig politisk betydelse. Högre steg
utvandringens betydelse hos grekerna. Deras många och blomstrande
kolonier i främmande land blefvo mägtiga härdar för den hellenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
