Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samhet; men vi vilja dervid hufvudsakligen taga i betraktande en, den
dyrbaraste, af de skatter, akademien haft att vårda och förkofra,
nämligen språket, och antaga, att med detta mångtydiga ord här
företrädesvis menas svenska språket.
I förbigående skulle vi likväl först vilja göra en liten påminnelse
vid sjelfva den omtalade grundsatsen såsom sådan. Det kan nämligen
sättas i fråga, huruvida icke omständigheter stundom inträffa, då det
för en vårdare af många vigtiga angelägenheter blir en pligt och en
nödvändighet att egna så stor omsorg om en eller några af dessa, att
den eller de öfriga i någon mån fä träda i skuggan. Det är ju det
vanliga, att äfven under tider af den ifrigaste verksamhet i den
mensk-liga odlingens tjenst icke alla grenarne på bildningens trä växa
jämn-fort, att än den ene än den andre af dem tyckes stanna i växten,
under det andra med en förvånande hastighet växa, frodas och skjuta
nya skott. En mycket naturlig anledning till sådana företeelser i
vetenskapens och konstens verld är, att någon vigtig del af ett folks
andliga kultur af en eller annan orsak varit undanskymd och glömd
och följaktligen försummats och stannat efter de öfriga. Samma lag,
som gäller för den kroppsliga organismen, att när en lem lider, så
lider hela kroppen, har i lika hög grad sin giltighet på det område,
om hvilket nu är fråga. Det är alltså af största vigt, att äfven här
ingen lem lider, att en harmonisk utveckling främjas. Det har också mer
än en gång visat sig, att en vetenskap, som länge varit försummad,
plötsligen framträdt och med öfverväldigande magt gjort sig gällande,
dragit den allmänna uppmärksamheten till sig, lockat just de bästa, mest
ungdomliga och entusiastiska krafterna i sin tjenst och tagit ett
jättesteg framåt till båtnad både för sig sjelf och andra grenar af
vetenskapen. Under sådana förhållanden gäller det för väktarne på
bildningens tempeltinnar att akta på tidens tecken, att med kärleksfull
ömhet taga vård om de arbetslystna krafterna, uppmuntra och
understödja dem i deras mödor, rycka bort det ogräs, söm så gerna vill
sticka upp i arbetets spor, och framfor allt att gifva ledning åt den spridda
verksamheten, så att deraf må blifva ett helt, en fast grund för
kommande åldrars arbete. Det kan då också befinnas nödigt och nyttigt
att visserligen icke statta, men lemna någon del af en
verksamhetskrets i skuggan för att lyssna till tidens och nödvändighetens kraf och
så mycket mer beflita sig om en annan.
Oaktadt det myckna och fagra talet om svenska språkets skönhet
är det en bedröflig och ovederlägglig sanning, att det ännu i våra
dagar i många och ytterst vigtiga afseenden står uselt till med »ärans
och hjeltarnes språk.» I kraft, välljud och, om dess tillgångar rätt
begagnas, rikedom, står det icke tillbaka för något annat; men det är,
såsom en af svenska akademiens ledamöter, Zibet, redan 1790 anmärkte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
