Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»förgäfves att ett språk äger rikedom, ljud och styrka, så länge det i
sin laglöshet finnes ett hinder för sin odling»1).
Rättskrifningen och ordböjningen i svenskan äro nu nästan helt
och hållet lemnade åt godtycket Spräkforskarne äro icke ense i alla
dithörande frågor, och äfven i de fall, der enhet i åsigter dem imellan
finnes, sätter sig största delen af andra författare envist imot deras på
ojäfaktiga grunder fotade förändringar. När vetenskapen hunnit ännu
längre framåt och antalet af språkligt bildade vuxit, så att motstånd ej
vidare är möjligt, kan väl den redan befintliga prosalitteraturen på sådant
sätt göras tidsenlig, att formen ändras till öfverensstämmelse med
språkets fordringar; men med litterära alster i bunden stil har sådant sig
icke så lätt, och värdet af mången äkta perla af svensk skaldekonst
förminskas icke litet af oförbätterliga formfel, hvilka knappt varit
möjliga, om en god svensk ordbok funnits. Rörande språkets rikedom
och stilen i detsamma skola vi vädja till en hemulsman, hvilkens ord
man troligen icke skall jäfva: »Törhända är det intet land. der
språkets tillgångar blifvit så litet begagnade, som hos oss. Kastar man
en blick tillbaka på de fjermaste tider, skall man härutinnan icke fä
mycket att nu högmodas öfver. Jag frågar väl, hvad är skriftspråket
nu öfver hnfvud, mot hvad det var i gamla dagar? Hvilka stylistiska
konstverk äro ej våra äldre lagar, gamla bibelöfversättningen,
Stjem-hjelms arbeten, och i allmänhet det, som skrefs före slutet af
1600-talet? 2) Orden och vändningarna voro målande, dramatiska,
uttrycksfulla, träffande; de voro äfven välljudande och veylande. Saken, som
uttrycktes, liksom växte upp framför ens ögon. Man tyckte sig se
och känna handlingen, sådan den varit. Med ett ord, språket var
poetiskt, och detta är det icke mer. Det var äfven äkta fosterländskt,
och detta är det nu ej heller. Folkspråket, en samlad skatt af
hädangångna slägters odling, och på samma gång det mest lifliga
uttrycket af det närvarande, i dettas nationliga uppenbarelse, har
gemensamt med det gamla, blifvit utdömdt ur all skriftlig framställning;
hvarigenom det inhemska tycket allt mer förgått, och en tillväxt måst
grunda sig på förkonstling. Ingen vill inse, hvilket rikt malmfäng är
att tillgå i den outtömliga grufvan af de särskilta landskapens
munarter; eller ingen har mod att häruti trotsa fördomarna. Mången har
höjt sin stämma härimot, men utan verkan.–––––––––Oberäknelig är
mistningen, icke blott för skalden, men för skriftställare af alla slag.
Hvad man under tiden vunnit i lätthet, sirlighet och abstrakt mångfald,
kan ingalunda Uppväga det, man på andra håll förlorat»3) Det var
*) Svenska Ak:s Handl. ifr. år 1786, 3:dje del. s. 159.
3) Svenska Ak:s Handl. ifr. 1796, 16:de del. s. 154.
*) Rydqvist, Framfarna dagars vittra idrotter i jemförelse med samtidens. (Sv. AJcs (
Handl. ifr. 1796, XII, 452—454; äfven särskildt tryckt).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
