Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1827, som detta skrefs, och förhållandena i afseende på vårt modersmål
hafva sedan dess icke mycket förändrats. Ännu allt jämnt fortsättes
lånandet ur främmande språk lika ifrigt, som vore modersmålet utan
betydelse för nationaliteten och som om man ville göra svenska
språket så obegripligt som möjligt för den egentliga kärnan af svenska
folket, och vill man visa sig riktigt fosterländsk, »gjuter» man en s. k.
»ny ordskapelse», d. v. s. man gör eller bildar ett nytt ord och menar
sig dermed hafva gjort språket en stor och ovanlig tjenst, äfven om
det nya ordet är både olämpligt, oriktigt bildadt och öfverflödigt för
språket. Det borde likväl nu kunna inses, att de naturliga
näringsämnena för vårt språk äro i första hand allmogemålen och demäst de
nordiska fornspråken, samt att nybildningar, hvilka alltid äro
vanskliga och derföre sällan lyckas, och lån ur främmande språk sist böra
komma ifråga såsom nya språktillgångar. Att äfven för satsbyggnaden
knappt finnas några allmängiltiga lagar, att den nordiska andan i
stylen allt mer håller på att vika, är likaledes en sorglig sanning.
Visserligen har den rent fosterländska språkforskningen äfven i vårt
land under de senare årtiondena gjort glädjande framsteg, och många
värderika arbeten på detta område hafva redan blifvit synliga, men
utom Svenska språkets lagar, hvilket verk, så länge ett svenskt
språk finnes, skall stå som en härlig minnesvård öfver sin författares
lärdom och snille, finnes i hela svenska litteraturen ingen källa, ur
hvilken den, som vill lära sig sitt modersmål, kan hemta kunskaper.
Men äfven nämnda arbete är ingalunda nog lättfattligt för den större
allmänheten för att kunna omedelbart verka på hennes språkliga
bildning, hvarjämte dess dyrhet för de fleste är ett hinder att kunna draga
nytta af detsamma. Dessutom är det, såsom bekant, ännu långt ifrån
fullständigt. För öfrigt har vår litteratur icke att uppvisa hvarken
någon god och tillförlitlig svensk språklära eller någon svensk ordbok,
som motsvarar ens de billigaste fordringar på en sådan, och utan en
pålitlig ordbok lär det knappast vara värdt att ens hoppas hvarken
enhet och stadga eller renhet i vårt modersmål. — Det ojämförligen
vigtigaste liksom ock det svåraste af svenska akademiens åligganden
är derföre hennes ordboksarbete.
Huru olika man än må döma om konung Gustaf den tredje, en
god egenskap kan man icke frånkänna honom, en dygd, som ej nog kan
värderas isynnerhet hos en konung, och som häfdateckname icke skola
förneka, äfven då de falla hårda domar öfver den flärdfulle vällustingen,
den intrigerande ränkmakaren, det är hans fosterlandskärlek. Sitt land
älskade han, för dess ära glödde han, och äfven de främmande fraserna
på hans tunga ledde otvifvelaktigt sitt upphof från ett fosterländskt
sinnadt hjerta. Liksom de störste bland sina företrädare på svenska
tronen insåg han värdet af en sant svensk odling och att grundvalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
