Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppfylla det henne lemnade uppdrag, så hade hon fortjenat det
stundom mot henne riktade klander för ordboksarbetets försummelse». Vi
drista härvid anmärka, att om fäderneslandet nu hade en Johnson,
Adelung eller Ihre, eller ännu bättre, en Worcester, Webster, Zanders
eller Grimm, så vore den ordbok, akademien med sin sammansättning
kan åstadkomma, temligen umbärlig. Men huru skall i vårt land ett
språksnille kunna bevisa sig som en Johnson o. s. v., utan att det får
tillfälle att pröfva sin förmåga, och huru skall åter detta kunna ske
med ett språk, hvars ordbokslitteratur är så obetydlig som det svenska
språkets, öfver hvilket det, enligt hvad som framgår af akademiens
egen argumentation, nu är alldeles otänkbart för en ensam, vore han
också det största snille i verlden, att författa en ordbok af större värde,
jämförlig med de bästa öfver de främmande språken. När dertill
kommer, att hvar och en, som inlåter sig på ett sådant företag, har att
frukta en så mägtig medtäflare som svenska akademien, så torde det
vara ögonskenligt, att akademiens ursäkter i detta fall äro temligen
lösa. Dessutom skulle man kunna fråga, om ingenting kan göras för
en ordbok af andra än sådana snillen som Ihre och om akademien
bland sina representanter för skaldekonsten, vältaligheten och
häfde-forskningen endast räknat sådana, som i dessa ämnen varit lika stora,
som Ihre var i språkforskning. Vårt fädernesland har haft att
uppvisa språkforskare — språksnillen — om icke af första, så åtminstone
af andra ordningen, och genom att icke hafva i tid tillegnat sig dem,
och derföre att hon icke gjort något nämnvärdt för att framkalla en
språkforskning af grundligare art, har hon »fortjenat det stundom mot
henne riktade klander för ordboksverkets försummelse».
Om vidare inom svenska akademien ända från 1786 den
öfverty-gelsen varit rådande, att både hennes egenskap af samfund, och sjelfva
detta samfunds sammansättning och arbetsordning vore hinderliga för
utförandet af det allra förnämsta af hennes åligganden, hvarföre icke
i tid afsäga sig ett arbete, som hon icke trodde sig om att nöjaktigt
gå i land med, eller företaga sådana ändringar i sammansättningen
och arbetsordningen, som nödvändigheten krafde? Gustaf den tredjes
stiftelse har i så många andra fall handskats temligen ovårdigt med
de stadgar, han gaf densamma, att hon icke behöfde i detta göra sig
samvete af en något fri tolkning. Dessutom kunna väl dessa stadgar
också efter behof ändras, och man bör icke djerfvas påstå, att Gustaf,
om han lefvat längre och funnit brister i dessa stadgar, skulle hafva
försummat att låta den undergå lämpliga ändringar. Om, såsom det
försäkras, franska akademien genom att hafva ett särskildt
ordboks-utskott kunnat, »såvidt möjligt i arbeten af denna art, ernå det dubbla
ändamålet af enhet och skyndsamhet, så tyckes det väl hafva vant
det enklaste att äfven i detta afseende följa sin franska förebilds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
